Sida 414
ner. Förklädd till fiskare, framkom G. lyckligen till Genua, men utan sin hustru, som på den äfventyrliga flykten dukat under för följderna af en nedkomst.
För honom, som gjort sig till fiende med alla regeringar, äf-ven med den sardinska, fanns det ingen tillflyktsort mer i Italien. Han utvandrade åter till Amerika och dref i NewYork en ljusfabrikants fredliga yrke. Hvarken här eller hos de kaliforniska guld-gräfvarne, till hvilka han begaf sig, blef hans vistelse långvarig. 1852 for han som styrman på en peruansk brigg till China, och följande året tog han tjenst i peruanska hären; men redan 1854 var han åter i Sardinien. Han hade slutit fred med regeringen, fin af de första yttringarna af hans nyvaknade lifsverksamhet var att uppsäga all gemenskap med Mazzini, såsom den der, hvars politik skulle föra fäderneslandet till branten af dess undergång. Denna förklaring synes hafva isolerat honom; åtminstone har han känt sig förstämd och skulle längesedan hafva utfört sitt beslut, att återvända till Montevideo, om icke ett mord, begånget på en af hans närmaste slägtingar, advokaten Garibaldi i Nizza, åsamkat honom en mängd göromål. 1 början af år 1859 stod han just i begrepp att afresa, då de ödesdigra händelserna inträffade och åt honom öppnade en utsigt till krigisk verksamhet i stor skala. Regeringen uppdrog åt honom att värfva en legion italienare och utlänningar, hvilket uppdrag, såsom man påminner sig, också lyckades utöfver förväntan. Likaså vet man, huruledes G. och hans kår under kriget mot österrikarne utmärkte sig vid åtskilliga tillfällen, bland andra vid eröfringen, d. 27 Maj, af Varese och Como, der han för andra gången inryckte d. 2 Juni; bragder, hvilka förvärfvade G. hederstiteln af hjelten vid Como.
GOLDSCHMIDT. Hermann Goldschmidt, bekant som målare och ännu mer som astronom, är född d. 17 Maj 1802 i Frankfurt am Main. Blott genom den sorgfälligaste omvårdnad förmådde för-äldrarne vid lif behålla den sjuklige och svage, men begåfvade gossen. Bestämd för handelsståndet, sysselsatte han sig på sina fristunder med studiet af nyare språk och målarkonst, för hvilken han utvecklade en ej vanlig talang. Han fattade derföre det beslutet att uteslutande egna sig åt denna konst och for i detta ändamål till Mlinehen, der han njöt undervisning af Cornelius och Schnorr, likasom senare till Paris för att der fullkomna sig i sin konst. Hans taflor, af hvilka flera mottogos med bifall, tillhöra mest de allvarsamma slagena. Bland dem torde särskildt förtjena omnämnas Cu-mcenska Sibyllan (1845), en offring åt Venus (1846), en vy af Rom (1849), Romeos och Julias död, en Kleopatra samt några alpland-skaper af träffande sanning. G. är dock ej blott målare, utan tillhör äfven de observerande astronomerne af första rangen. På våren 1847 händelsevis åhörare af en Le Verriers föreläsning, som denne lärde höll i Sorbonne öfver en månförmörkelse, kände sig G. plötsligt så hänryckt för astronomien, att han från detta Ögonblick ej visste något angelägnare än att förskaffa sig nödiga kun-
