Sida 481
Riksförvaltare (”Reichsverweser”); men erkehertigen hvarken kunde eller ville uppfylla de förhoppningar, som tyska folkets pluralitet, åtminstone i början, satte till honom. Hans riksföreståndarskap blef, isynnerhet sedan konungen af Preussen blifvit vald till tysk kejsare, intet annat än ett öppet bevarande af österrikiska intresset; redan d. 20 Dec. 1849 nedlade han sitt embete och återvände till Steiermark. Erkehertig J. var sedan 1827 i morganatiskt äktenskap förmäld med Anna Plochel, dotter af postmästaren i Aus-see vid Grundelsee i Steiermark, som han under sina bergsresor tillfälligtvis vid ett dansnöje lärt känna, och som sedermera upphöjdes till grefvinna af Meran och friherrinna af Brandhof.
K1NKEL, Johanna. Den som skald och konsthistoriker samt demokrat bekante professorn Johann Gottfried Kinkels maka, Johanna K., var dotter till professor Mockel i Bonn och föddes 1807. Hon erhöll en förträfflig uppfostran och vann en synnerlig -utbildning af sina musikaliska anlag. Hennes första äktenskap med bokhandlaren Mathieux var ganska olyckligt, så att hon återvände till fädernehuset. I denna belägenhet egnade hon sig isynnerhet åt
musiken och gaf med framgång undervisning i sång och pianforte-spelning. Ar 1843 gifte hon sig med K. och deltog äfven, då han 1848 anslöt sig till det demokratiska partiet, i hans politiska sträfvanden. K. blef 1849 tillfångatagen i Baden af de preussiska trupperna, ställd inför krigsrätten i Rastadt och dömd till lifstids-fängelse. Sedan han först blifvit afförd till straffanstalten i Nau-gardt och derefter för andra gången ställd inför rätta i Köln, men frikänd, hölls i sträng fångenskap i Spandau, lyckades det hans modiga maka, att med tillhjelp af studenten Carl Schurz befria honom ur fängelset och åstadkomma hans flykt till England. Familjen K. förenade sig i London, der det efter några års ansträngda bemödanden lyckades de båda makarna att bereda sig ett någorlunda drägligt lifsuppehälle. Denna skiftesrika lefnad hade dock undergräft Johannas helsa, och under åren 1857 och 1858 led hon af flera anfall af hjertkramp. I de sinas frånvaro och utan tvifvel ofrivilligt till följd af ett dylikt anfall, föll hon d. 17 Nov. 1858 från tredje våningen i det af familjen bebodda huset ned på den stenlagda gården, och dog på stället. Hennes slut väckte stort deltagande i England så väl som i Tyskland. Med henne utslocknade ett rikt, verksamt, mångbepröfvadt lif och en ren, stark och ädel qvinnokarakter. Om hennes intellektuella förmåga vittna, utom åtskilligt annat, hennes bidrag till hennes mans ”Erzählungen” (andra uppl., Stuttgart 1851). Mycket bifall vunno äfven hennes ”Atta bref om klaver-undervisning” samt flera af hennes kompositioner. Bland hennes efterlemnade papper fanns en roman, ”Hans Ibeles in London”, ur hvilken hennes man i böljan af 1859 offentliggjorde några utdrag i den af honom utgifna tidskriften ”Herman”.
NÄGELSBACH. Carl Friedrich Nägelsbach, förtjenstfull tysk filolog oeh skolman, dog d. 21 April 1859 i Erlangen. Han var samtiden. 34
