Sida 57
foundland. Man ansåg idén alltför öfverdrifyen, isynnerhet BOtn det då för tiden ännu ej fanns några underhafstelegrafer; och i mångas tanka var det hela en chimér. I alla fall insåg Brett, att tiden ännu icke var inne till utförande af hans plan. Han föreläde derföre Sir Robert Peel, Englands dåvarande primierminister, den långt anspråkslösare planen att nedlägga en kabel fråp England till Frankrike, genom kanalen. Ministern hänvisade honom till amiralitetet, men detta ville alls icke befatta sig med Bretts projekter. Nu begaf sig Brett till Frankrike och föreläde konung Ludvig Philip sina förslag. Denne visade sig mer benägen att skänka honom gehör och beviljade honom slutligen på vissa vil-kor det begärda understödet. I penningar bestod detta emellertid icke, oeh aktietecknare voro heller ej att tillgå — ty hvem hade väl då för tiden velat nedlägga penningar på en så narraktig plan ? — Brett måste således bestrida alla kostnader ur egen pung. Slutligen hade företaget kommit så långt, att första steget till dess utförande skulle tagas. ”Aldrig”, berättar Brett, ”aldrig i mitt lif glömmer jag den dag, då det lilla ångfartyget med kabeln afgick från Dover till Calais. Darrande stod jag vid stranden och följde med blickarne alla dess rörelser, till dess det försvann ur min åsyn; och outsäglig var min glädje, då jag ändtligen erhöll den första signalen från telegrafen i Calais. Min byrå befann sig i ett träskjul, af det slag man ombord på fartyg plär uppföra för hästar. I detta mottog jag den på en gång första och sista depeschen, enär kabeln tätt invid den motsatta stranden sprang.” Men möjligheten att nedlägga en sådan var bevisad, och ett år senare var kabeln mellan England och Frankrike i full gång. Sedan denna anläggning lyckats, började man ifrågasätta, huruvida det vore möjligt att nedsänka kabeln i ännu betydligare hafädjup. Ty tanken om en framtida förbindelse mellan Amerika och Ostindien fö-resväfvade Brett beständigt. Först beslöt han att göra ett försök med Afrika och vände sig i denna afsigt till kejsaren af Frankrike, som i början tvekade att ingå på planen, enär petitionären ej understöddes af engelska regeringen. Deremot upptogs planen med mycket bifall af den sardiniska ministéren,* och på dess kraftiga forord beslöt man i Paris att gå in på saken. Sålunda åvä-gabragtes, efter att första gången hafva misslyckats (kabeln var 12 eng. mil för kort), förbindelsen med Afrika; och efter dess fulländning skred man genast till utförandet af den transatlantiska telegrafen, som nu, medelst Hrr Fields och Morses’s bemödanden och båda regeringarnes understöd genom tvänne enkom till detta ändamål utrustade skepp, likaledes blifvit bragt till stånd; —hvilka förhoppningar man likväl skall kunna göra sig om dess varaktighet, det torde den närmaste framtiden utvisa.
Hya tyska skådespel. I en tysk tidskrift läses: Vi erinra icke utan saknad om den sista angenäma representationen på teatern vid Linckeska badet i Dresden. Den 24 September tillslöts för alltid detta Thalias lilla anspråkslösa tempel, som Btått öppet
