Samtiden. 1859

gar voro af lösligt innehåll, utan vältalighet och lyftning. Han skrifvcr i allmänhet mer och hellre än han talar; och om han i katedern ofta visat sig mindre nogräknad i sina uttryck, så voro alstren af hans penna, oaktadt all sträfhet i åsigter och vändningar,- alltid estetiskt väl sammanfogade, äfven uti bref till hans vänner, — så att man till och med kan antaga, att de varit ursprungligen ämnade för offentligheten. Hans nära umgänge med Tieck och andra litteraturens heroer gaf hans skriftställeri en viss poetisk lyftning.

Bland den utomordentligt flitige författarens talrika skrifter märkes såsom hans förstlingsverk: ”Sex Dialoger om krig och handel” (1806); dernäst följde: ”Det brittiska Beskattningssystemet” (1810), ”Aeschines’och Demosthenes’tal om kronan” (1811), ”CCI emendationes ad tabulas genealógicas Ar ahum et Tur comm” (1813), ”Höstresa till Venedig” (2 bd, 1816), ”Föreläsningar i Gamla Historien” (2 bd, 1821) och slutligen ”Hohenstaufernas och deras ti-dehvarfs Historia” (6 bd, 1823—25; hvaraf nu 3:dje uppl. är under tryckning), hvilket sistnämnda arbete egentligen har grundlagt Raumers rykte. Ämnet dertill var i högsta grad lyckligt valdt; och i sjelfva verket låg hufvudorsaken till den betydliga spridning, som boken rönte, icke allenast i dess visserligen otvifvelaktiga värde, utan ock deruti, att dess innehåll hade samtidens sympatier för sig. Den romantiska skolan hade vid denna tid vändt folkets sinne till den tyska medeltiden; och det/romantiska intresse, som hos hvarje läsare af medeltidens historia väckes genom Hohenstaufernas tragiska hjeltegestalter, förstod Raumer att ganska skickligt begagna. Ar 1826 publicerade han tillsammans med L. Tieck Solgers efter-lemnade skrifter, och dessutom utgaf han sjelf under samma och följande år skrifter ”Om den historiska utvecklingen af begreppen om Rätt, Stat och Politik” och ”Om preussiska municipalordningen” (1828). En för vetenskapliga ändamål 1830 företagen resa till Frankrike gaf anledning till hans ”Bref från Paris och Frankrike” (2 bd, 1831), äfvensom till ”Bref från Paris till belysning af 16:de och 17:de seklets historia” (2 bd, 1831); hvarpå han började sitt andra förnämsta verk, ”Europas historia från slutet af 15:de århundradet” (8 bd, 1832—50). Men också från sina talrika senare resor (han besökte till och med ännu 1858 om sommaren Constanti-nopel, Smyrna, Athen och Corfu) medförde han alltid intressanta rön och nya, genialiska åsigter, hvilka han ej ansåg sig böra undandraga offentligheten. Så uppkommo de genom iakttagelsernas rikedom och naivetet, äfvensom genom framställningens friskhet utmärkta skrifterna: ”England 1835” (med ett Tillägg: ”England 1841”), ”Bidrag till Nyare Historien ur brittiska Museum och Riksarkivet” (1836—39), ”Italien, bidrag till kännedomen om detta land” (1840), Nordamerikas Förenta Stater” (1845) samt slutligen hans nya ”Bref från Frankrike och Paris” (1849). Dessutom böra nämnas hans ”Antiqvariska Bref’ (1837) och hans ”Blandade Skrifter” (1852 o. följ.); hvarförufom han äfven, med biträde af Barthold, Waitz, Brederman m. fl., sedan 1830 utgifver en Historisk ”Taschenbuch.”