Samtiden. 1859

namn af byn Schieinitz, belägen i distriktet Ober-Mannhardsberg, der dessa friherrar redan i ll:te århundradet förekomma som herrar af borgen med samma namn. Genom herrskarfamiljen Chtin-ringarne mot slutet af ll:te århundradet undanträngd till Böhmen, omnämnes här för första gången i urkunderna en baron Ulrik v. B. såsom ärftlig munskänk hos hertig Fredrik af Böhmen; Ehuru den ärftliga munskänksvärdigheten 1337 öfvergick på den Wartem-bergska familjen, räknades dock den Schleinitzska slägten ännu alltid till de förnämsta bland den högre adeln. Redan tidigt, säkert före början af det 17:de århundradet, hade en gren af detta hus flyttat Öfver till de meissniska länderna, der den småningom förvärfvade betydliga gods och efter reformationen öfvergick till protestantiska trosbekännelsen, under det att den gren, som qvarstannat i Böhmen, der den ännu under första hälften af förra århundradet blomstrade i flera linier, förblef den katolska läran trogen. Äfven på det meissniska området tillhörde snart denna familj de förnämsta, förmögnaste och inflytelserikaste slägter. 1 det fruktbara landskapet mellan Lommatzsch och Elbe anlades af densamma borgen och byn Schleinitz, hvilken ock förblef i dess besittning flera århundraden (till 1598). Bland de talrika medlemmar af familjen, som i Sachsen utmärkt sig såsom innehafvare af de högsta andliga och verldsliga embeten, förtjenar först och främst att nämnas Henrik v. S. till Radewitz, med tillnamnet den blinde, död 1518, som ansågs för en af de rikaste herrar på sin tid, och som, utom de vidsträckta besittningar, han egde i Sachsen, ytterligare förvärfvade de böhmiska herregodsen Schluckenau, Hayers-pach och Rumburg. En yngre bror eller brorsson titl denne, Johan v, S., död 1532 som sista biskop i Meissen, var en häftig motståndare till Luther. Jhmst v. S. (död 1548), en son af Henrik den blinde, som 1511 blef domprost i Prag, 1514 äfven i Meissen, och som till 1542 förde administrationen öfver erkebiskopsdö-met Prag, samt Hans v. S. (död 1525) spelade likaledes på Luthers tid i Sachsen en icke obetydlig roll såsom dennes motståndare. - Ifrån Sachsen spridde sig denna familj till Braunschweig och Preussen, der den i nyare tid bland sig räknat många utmärkta medlemmar. Hans Christoph v. S., son af den braunschweigiske ministern med samma namn, kom 1713 till Ryssland i den till gemål åt den olyckliga prinsen Alexei bestämda prinsessan Charlotte Christine Sophies svit, afgick efter den unga furstens afrättning (1718), som Peter den Stores sändebud till Paris och åtskilliga andra hof, och blef slutligen hannoveransk braunschweigisk minister i Braunschweig. Samma man var farfar till friherre Karl Anton v. S., som dog 1807 som president i kammar-rätten i Berlin, och till friherre Julius v. S., som var braunschweigisk minister. Dessa båda bröder hafva grundlagt de tre linier, som än i denna dag blomstra i Preussen och Braunschweig. En son af den nyssnämnda Karl Anton och chef för den äldre preussiska linien var friherre Gustaf v. S.f född 1785, död i Berlin 1858 som preussisk generalmajor. En bror till denne, Hans Edvard v. S., född d. 28