Samtiden. 1859

gifva monarkiea ny styrka, i det de i spetsen fdr densamma ställ-de en ungdomligt kraftig och genom inga antecedentier bunden personlighet. Den 1 December 1848 blef Franz Joseph förklarad myndig; den 2 afsade sig hans fader, erkehertig Franz Carl, thron-följden, och kejsar Ferdinand nedlade sina kronor, hvilka nu enligt successionsordningen öfvergingo till hans sonson.

Den unge monarken tillträdde svåra och betydelsefulla uppgifter. Här gällde att af revolutionens verk, som uti en statsbyggnad, vid hvilken man så länge hade skytt att företaga någon enda organisk förändring, hade djupare ingripit än öfverallt annorstädes, nu bibehålla det, som verkligen lofvade att tjena till grundande af ett kraftigare statslif, till fördelaktigare begagnande af landets rika hjelpkällor, till mer belåtenhet för talrika folkklasser, utan att doGk försvaga styrelsens maktförhållande eller äfventyra den inre enheten i dess verksamhet; här gällde tillika att undanrödja allt som stridde emot de grundprinciper, hvilka man äfven för framtiden såg oskiljaktiga från Österrikes förhållanden och uppgifter. Der-jemte hotade ett nytt krig i Italien; en allvarsam strid i Ungern syntes oundviklig, och relationerna till Tyskland voro fortfarande ovissa och hotande. Det italienska kriget väckte visserligen det minsta bekymret, då numera allt kunde ske och äfven skedde, för att skaffa Radetzky de undersföd, hvilkas saknad hittills utgjort hans största trångmål. Till Ungern, som icke erkände thronförän-dringen och förklarade sig helt och hållet skiljdt från Österrike, begaf sig kejsaren åtminstone till en böljan personligen och bevistade stormningen af Raab (d. 28 Juni 1849). Ett möte med kejsar Nikolaus i Warschau (d. 21 Maj) förberedde ryssarnes intåg, och Hay-naus segrar afgjorde Ungerns underkastelse (Augusti 1849). I af-seende på den inre politiken behöfdes det någon tid innan man med full bestämdhet kunde följa det system, hvilket visserligen från första böijan å högre ort åsyftats. Så länge grefve Stadion verkade inom ministéren, tycktes man hafva för afsigt att bibehålla konstitutionella former äfven för helstaten och att fullfölja provin-cial-systemet, ehuru icke med den stränghet som förut. Men när han för sjukdoms skull måste draga sig tillbaka från regerings-ärendena och Bach trädde i hans ställe, lemnade man helstatens konstitution till dess representativa del utan verkställighet och upp-häfde den slutligen alldeles (d. 20 Aug. 1851); äfven blef det likformiga centralisations8y8tem, hvars antagande i bestämda, ytterst nödvändiga punkter visserligen å alla sidor betraktades såsom ett steg framåt, genomfördt på ett sätt, bvilket med rätta föreföll mången såsom alltför skarpt. Dock blefvo de stora agrariska reformerna, landtbrukets och landtfolkets frigörelse, okränkt bibehållna. Rättegångsväsendet och förvaltningen reorganiserades efter nutidens anda; och undervisningsverket ordnades i enlighet med tyska bildningen och till en borgen för det intellektuella lifvets fort-varande, hvilket till stor del häfver de farhågor, som blifvit väckta genom Con corda tet, såsom det vådligaste steg, hvilket Österrike i senare tider tagit. I afseende på närings* och handelspolitiken hyl-