Samtiden. 1859

på de orientaliska språkena ocb deras litteratur, isynnerhet efter sitt umgänge med Hammer-Purgstall i Wien. Från kejsarestaden begaf han sig till Koburg, dit han lockades af der varan de biWiot tek. Hans omfattande och grundliga kunskaper i österländska språ* ken a förskaffade honom derpå den ofvannämnda professionen i Erlangen. Dessförinnan hade han gift sig och äfven diktat sina ”Östliche Rosen” — i sammanhang med sina linguistiska studier — Samt sin ”Idebesfrähling”, hvilken, såsom äkta tysk, innehåller Rtickertska poesiens skönaste och mest doftande blomster. —~ Till Erlanger-perioden höra isynnerhet hans mästerliga öfversätt-» ningar, såsom Hariris Makanjer, under titel: Die Verwandlungen des Abu-Seid (1826), af kinesiska sångboken ”Schi-King” (1838) och af indiska berättelsen: ”Nal och Damajanti” (1828), äfvensom de, i likhet med hans Östliche Rosen, tili Rückerts vetenskapliga forskningar sig anslutande sjelfständiga dikterna: Morgmdtmdisché Sagen und Geschichten (1837), Krbauliclyes und Beschauliches ana dem Morgenlande (1837) och Brahmanische Krzäldungen (1839). Hans ”Samlade Dikter” utkommo i 6 band 1834—38, oeh deref-ter, 1846, i urval.

Det har förefallit besynnerligt, att konung Ludvig i Baiera visat så litet sympati för denne sin poetiske landsman och att R^> icke fick någon plats i München; det var deremot den preussiske konungen, som visste att värdera honom såsom lärd och skaldj dock var R. ej mer tillräckligt ungdomlig för att upplefva en ny epok i Berlin. Hans under denna tid utgifna dramer: ”Saul oeh Da-: vid”, ”Herodes den Store”, ”Kejsar Henrik XV”, ”Christofero Colombo” förråda för mycken orientalisk koutemplation för att verkligen kunna kallas dramer. Äfven såsom menniska kunde mannen från frankit rska landet icke rätt trifv&s med Berlins resonnerande qviokliufvu-den; också känner man hans. satiriska sång om Spree. Det blef honom emellertid ej förunnadt att åt högskolan i Berlin egna mer ^n en vinter, Efter 1848 drog han sig helt och hållet tillhaka på sitt fr&nkiska gods, der han ostörd njuter en Brahmans lugn. Hana Weisheit des Brahmanen, en med all orientalisk vidlyftighet kon-templativt genomförd lärodikt, till en böljan i hela 6 band, utkom sedan i flera upplagor på fyrtiotalet. Uti sitt verk: ”Das Leben Jesy,” affattade han Evangeliernas innehåll uti en lärodikt. Dervid förirrade han sig helt och hållet från de tyska episka rytmernaa kärnkraft oeh från antikens sammanfattande plastik; men begge der larne lefva och andas uti dikterna från hans första, epok. Hans ”Rostem och Sulirab” torde med skäl kunna räknas till tyska epikens hästa alster; och när det gäller att ådagalägga, huru univerv sollt tyska språket låter lämpa sig till tänkande och diktande i alla möjliga olika former, då skall R. framhållas med triumf. Han diktade Grhaseler, efter den persiska Dschelaleddin, och Makamer (ett slags noveller med dubbla och tredubbla rim), så som om sjelf-va Hariris arabiska humor lärt honom det. Hans Ritoorneller, Sici-lianer, Terziner och Segtiner äro i sitt slag lika beundransvärda som hans grekiska Hendekasyllaber, hana Kiebelungen-strofer och