Samtiden. 1859

han bemyndigades att genomsöka Smiths packning, smickrade sig med förhoppningen att komma i besittning af taflorna. Efter att hafva genomsökt allt mycket noggrant, var han likväl till sin stora förtrytelse ur stånd att finna dem. Smith fortsatte sin resa; men innan han ankom till sin bestämmelseort, anhölls han än en gång af en embetsman, som ånyo genomsökte vagnen och drog sina fär-de, lika harmsen som den förre Öfver att hafva gjort sig besvär förgäfves. Smith fortsatte nu sin vandring utan att vidare antastas, till dess han framkom till norra delen af Pennsylvanien, i närheten af Susquehannah, der hans svärfar bodde.”

I sin svärfars hus började nu Smith öfversättningen af sitt nya Evangelium, som utgjorde taflornas innehåll. Emedan handskriften enligt hans föregifvande var svårlöst, tog han till sitt biträde en viss Oliver Cowdry, hvilken sedermera måste aflägga vittnesbörd för den nya uppenbarelsen. Smith Btällde sig bakom en skärm, höll ”Urim och Tummim” i hand och dikterade för Cowdry den ena satsen efter den andra. Detta arbete upptog flera års tid. Under det de voro sysselsatta, dermed, uppenbarade sig för dem, den 15 Maj 1829, Johannes Döparen, lade sina händer på dem båda och upptog dem i Aarons prestadöme. Derefter bjöd ¿em aposteln att ömsesidigt döpa hvarandra, hvilket de ock gjorde. Johannes Döparen meddelade dem äfven, att Petrus och Jacobus, som tillika med honom förfogade öfver prestklassen Melchisedeks nycklar, sagt honom, att de sedermera skulle blifva Upptagna i denna klass, Smith såsom den första äldste, Cowdry som den andra.

Sedan denna tid började den nya religionen allt mer och mer antaga en bestämd gestalt. Profetens far och familj blefvo snart omvända. Inom familjekretsen befann sig en man vid namn Martin Harris, som varit qväkare, metodist, vederdöpare, slutligen blifvit presbyterian, och som egde en liten förmögenhet. Denne bief så intagen af saken, att han försköt den summa, som behöfdes för att låta trycka det nya evangeliet. Naturligtvis var han ock särdeles angelägen om att med egna ögon se de underbara taflorna; men profeten afvisade honom alltid, under föregifvande, att han icke vore nog helig. Smith gaf honom blott delvis en afskrift der-af, hvilken den af beundran uppfyllda lärjungen meddelade åt professor Anthon i NewYork. Denne skref sedermera till herr Howe ett bref, innehållande upplysningar häröfver, hvilket likväl de som skrifvit öfver mormonismen hittills lemnat utan afseende. Som detta bref gifver en tillförlitlig förklaring angående uppkomsten af den ¿normonska rehgionsurkunden, infora vi det här.