Samtiden. 1859

Till åminnelse af Hftndel. Detta &r har utmärkt sig genom ett ovanligt stort antal jubelfester, bland hvilka Händds jubileet blifvit firadt till minne af konstnärens hundraåriga dödsdag, — en förljent hyllningsgärd af efterverlden åt en man, hvilken i musikens historia den oförgängliga äran tillkommer, att hafva varit en bland dem, som brytit väg för tyska tonkonstens klassiska period. Dock är det icke om hans betydelse som konstnär vi här vilja tala, vår afsigt är blott att meddela några biografiska notiser, som, på det hela taget, torde vara mindre bekanta än hans verk. Georg Friedrich Händel, sonen till en barberare i Halle, var född derstädes d. 23 Febr. 1685 och frukten af ett äktenskap, som hana far i sitt sextionde år ingått. Fadern var ingalunda belåten med den brinnande lust för musik, gossen tidigt röjde, ty för hans praktiska sinne var musik blott och bart ett tidsfördrif, och hans önskan var att utbilda sin son till en duglig jurist. Men den unge

H. förstod att skaffa sig tillfälle att i hemlighet och utan faderns vetskap utöfva sin älskade konst; och slutligen gaf denne sitt bifall till hans vidare utbildning i musik, dertill öfvertalad af hertigen af Weissenfels. Sedan den gamle Händel aflidit, begaf sig sonen 1703 till Hamburg, der han till en början som andra violinist i orkestern äfvensom genom lektioner förskaffade sig en oberoende ställning. 1 början gjorde han just icke mycket uppseende; men till hans framtida rykte lades dock grunden under denna hans första vistelse på främmande ort, enär han snart gjorde sig fördelaktigt känd som utmärkt orgelnist och operakompositör. På egna medel, som lian genom besparing aflagt, begaf han sig 1709 till Italien; och denna resa liknade, så länge den varade, ett triumftåg af hans snille, såsom äfven förhållandet var med den utflygt han derpå företog till England, hvarifrån han 1711 återvände till Tyskland, anställd som konung Georg I:s kapellmästare i Hannover. Två år senare beträdde han för andra gången Storbrittan-niens jord, hvilken han sedan dess, om man undantar några resor, aldrig lemnade. Till en början blef han ett stöd för den då i London nyligen grundlagda italienska operan, som kunde gälla för den första musikaliska i England, och der han kom i åtnjutande af mycken ära och namnkunnighet, men hvarest han ock å andra sidan af de derstädes engagerade sångarne hade att utstå de bittraste förargelser och de mest illvilliga anfall. Slutligen afgick han från operan; och nu begynte tidpunkten för hans högsta glans och ära, oratorie-tiden. Hans första oratorium var ”Esther”, som skrefs redan 1720; de mest fulländade och omtyckta äro likväl ”Alexanders-festen” (1733), ”Israel i Egypten” (1738) pch ”Messias”, fulländad på 21 dagar (1741). Vi vilja här lemna rum åt en anmärkning, som vi hafva hemtat ur en af de på senaste tiderna utgifha broschyrerna öfver Händel, författad af G. W. Meyer. Man vet i allmänhet ganska litet om ursprunget till texterna till Händels oratorier. Men beträffande Messias är det kändt, att texten dertill blifvit sammanställd af bonom sjelf. En engelsk biskop hade hört talas om hans afsigt och lät meddela honom, att han ville lemna