Sida 42
Mormonerna
lågo de förborgade i säkerhet ända till den dag, d& man med eng* v larnes bistånd fann dem och förmedelst uppenbarelsen öfversatte dem. En borgen för deras identitet är den ”store Jehovah, som ntsändt särskilda vittnen att förkunna det för verlden. Såsom dessa vittnen nämnas Oliver Cowdry, David Whitmer och Martin Harris, som med ”nykter anda” besvälja, att en Herrans engel nedstigit från himmelen med taflorna och för dem förelagt dessa, på det de med egna ögon måtte se dem och beskåda bokstäfverna. Seder* mera omnämnas åtta andra vittnen, alla vänner och anförvandter till Joseph, hvilka tillsamman undertecknat en dylik förklaring. Alla dessa vittnen angrepo hvarandra ömsesidigt som lögnare och bedragare och bestulo hvarandra. Cowdry och Harris hade till och med såsom belackare blifvit utstötta ur församlingen och endast för sin brukbarhet såsom hycklare åter i den blifvit upptagna. De som tillkännagåfvo sitt missnöje öfver dessa förhållanden, erhöllo till svar, att de endast voro en af Gud sänd, öfvergående pröfning.
Den 1 Juni 1830 konstituerade Smith i Lafayette, Ontario* området, sin församling, som då bestod af 30 medlemmar. Der* ifrån öfverflyttade de till Kirtland, vidare till Jackson-området, der-på, för en kort tid, till Clay-området och slutligen till Caldwell-distriktet.
Profetens bankaffär. Mormonernas fördrifrando från staten Missouri.
Då Smith på återvägen från denna långa färd å nyo framkom till församlingens första nybygge i Jacksondistriktet, möttes han der af sin bror Hyrum Smith och hundra väpnade män. Under deras betäckning uppsökte han nu de heliga, gjorde underverk och ingaf dem tröst, hvar efter han ånyo begaf sig till Kirtland, helgonens förra vistelseort. Hans vistelse härstädes hade, såsom han sjelf angifver, till ändamål att fylla kyrkans pung med penningar. Han anlade derföre en bank, en qvarn och en krambod, samt stod sjelf under flera års tid i spetsen för dessa affärer. Fin an c ie Ila och han-dels-operationer synas emellertid ej hafva varit hans starka sida. Ar 1837 exploderade affären; och Smith kunde med möda hindra, att icke hela helgedomen flög i luften på samma gång. De af olyckan drabbade voro ursinniga. En af de äldste vid namn Boyeton, klagade öppet, att man sagt honom, att banken vore grundad på Guds vilja och derföre aldrig kunde gå under, hvad än menniskor-na måtte göra. Då upplyste honom Smith, att detta naturligtvis endast för så vidt kunde vara förhållandet, som saken leddes enligt sunda grundsatser; och Boyeton insåg detta. 1 hvilket kritiski
Källa: Project Runeberg ·