Samtiden. 1859

Hvad som nu följde, var endast ett krigförande i inskränktare mening: earlisterna förmådde ej mer inlåta sig i afgörande fäktningar; de gingo mer tillväga såsom Guerrillas, eller innesföto sig i städer och fästningar, som måste intagas. 0’Donnell, som blifvit utnämnd till andre hufvudbefälhafvare och ställd i spetsen för nordarméns fjerde division, understödde Espartero på eftertryckligt sätt. Han verkade i flera rigtningar och bidrog att drifva Cabrera i sådant trångmål, att denne såg sig tvungen att med de trupper, som voro honom öfriga, begifva sig undan öfver gränsen till Frankrike. Härmed var det sjuåriga inbördes kriget slutadt, och 0’Donnell erhöll d. 15 Aug. 1840 Carl III:s kors till lön för sina senaste åtgöranden.

Redan år 1841, således ett år efter det borgerliga krigets slut, ser man Don Leopoldo deltaga uti en sammansvärjning mot Esparteros regering till förmån för drottning Christina. Det rättfärdigandet att grefven af Lucena ej skulle afvetat, hvad de begge personerna, hvarom frågan var, hade att betyda, är icke tillförlitligt. Ty hvad som var bekant för livaije Spanior, kunde ej vara förborgade för 0’Donnell, nemligen att drottning Christinas förmyn-derskap hade ända till skandal drifvit så väl oordningen och oredligheten inom förvaltningen som protektions väsendet, och att förfalskningen af domar, lagförvrängningarna och intrigernas välde under detta stått i full blomstring, då deremot hos Espartero uttryckte sig» legalitet, moralitet och frihet. Hvad 0’Donnell företog sig i Pamplona, har för alltid befläckat hans lefnad. I egenskap af generalkapten af Navarra kom han till sistnämnda stad, för att förmå dess trupper och innevånare till uppror till förmån för sina planer mot Espartero. Han använde hotelser, öfvertalning och, då dessa medel ej gjorde tillfyllest, äfven drottningens penningar; och till och med gjorde han gemensam sak med carlister, för att af dem blifva understödd. Med ungefär 2000 man, som han efterhand dragit till sig, bemäktigade han sig citadellet. Men då kommunen, nationalgardet under sin anförare Luis Sagasti och en del af garnisonen under generalkaptenen Rivero, trogne deras pligt, gjorde motstånd, lät Don Leopoldo från citadellet granater och kulor regna öfver staden, så att dess försvarare sågo sig föranlåtna att undanskaffa sina hustrur och barn. Detta skedde d. 6 Okft. 1841, och under hela d. 7:de fortfor bombardemanget. Den 8:de uppmanade 0’Donnell Ayuntamientos att förskaffa honom lifsmedel för 3000 man, och uppfordrade general Rivero att utrymma staden. Begge af8logo uppmaningen. Den 10 Okt. blef staden i tre