Sida 46
Mormonerna
Åter på vandring såsom flyktingar, gingo Mormonerna nn öf-ver Missisippi in i den närbelägna staten Illinois. Invånarne upp* togo dem som martyrer och inrymde åt dem en ort i Hancock-om-rådet, der Mormonerna också slogo sig ned, och hvilken de kallade Nauvoo.
Månggiftet Profeten Joseph. Smiths undergång.
Beläget i en angenäm och fruktbar trakt, bebodt af en flitig Och skicklig befolkning, sammanhållet genom en verksam religiös och militärisk ordning, beskyddadt af statens myndigheter, raskt tillväxande i det inre och utom sig representeradt genom talrika och med framgång verkande missionärer, företedde Mormonsamhäl-let i Nauvoo en bild af allmänt välstånd och framåtskridande. Med blicken rigtad härpå, kunde en af samhällets Äldste, Kimball med skäl från sin helighets ståndpunkt utropa: ”De (hedningarne) skola vara glada, om de få borsta våra skor och slicka stoftet från våra fötter. Och detta är ännu ingenting mot det, som komma skall. Jag kunde stå här hela dagen i ända och säga er saker om framtiden, som J dock blott till hälften skullen tro.”
Seende sina #retag krönta af en sådan framgång, ansåg Smith tidpunkten vara inne att införa en ny inrättning, månggiftet. Denna idé hade sin grund i ett personligt behof hos Smith. Alla uppgifter öfverensstämma deri, att profeten var en stor vän af köttsliga njutningar. Hans hustru hade tagit till sig fem fader- och moderlösa flickor, hvilka hon behandlade som sina egna barn. Alla dessa fem sökte Joseph att förföra. Fru profetissan fann sig slutligen nödsakad att sända flickorna ur huset. Det är ett factum, att Smith sjelf flera gånger erkänt att han vore plågad af orena begär, de der han visserligen tillskref den onde, men från hvilka han, såsom han påstod, åter renade sig genom Gud. Detta uppfattningssätt göra hans anhängare ännu i dag gällande, då man frågar dem om, huru denna institution uppstått. Men profetens ”svaghetsstunder” aftogo icke med åren; tvärtom inträffade de slutligen så ofta, att hans reningsvisioner icke ens i sjelfva de troendes ögon mer ursäktade honom. Då uppenbarade sig, den 12 Juli 1843, Herren Gud för profeten och förkunnade, att månggiftet vore helgonen icka blott ”tillåtet”, utan ”anbefaldt.” Frågan var blott., hur han skulle framträda för församlingen med en uppenbarelse, som måste förekomma alla sällsam och i mångens öron låta otrolig. Han började dermed, att han visade sig högst orolig. Blott åt sina vänner sade han, hvarom fråga var. Han hade fått en ny,
Källa: Project Runeberg ·