Samtiden. 1859

kade dalen Silidang, på blott en dagsresas afstånd från sjön Ayer-Tawar. Alla hennes böner, att få framtränga vidare, tjenade till intet och framkallade blott häftiga hotelser. Hon blef derföre nödsakad att återvända till Padang (d. 7 Okt. 1852). Två gånger insjuknade hon på Sumatra i en elakartad frossa, hvilken hon dock hvarje gång lyckades att med tjenliga medel häfva.

Ida Pfeiffer besökte nu än en gång Java och Batavia och företog här utflygter till furstedömena Djokjokarta och Surakarta samt vidare till templet Boro-Budor och till Surabaja. Härpå afseglade hon till åtskilliga af de smärre Sunda-öarne och till Molukkema (Banda, Amboina, Saparua, Ceram, Ternate), uppehöll sig en tid hos de vilda Alfiiros samt slutade sina Sundafärder på Celebes, der hon vid åtskilliga af de inhemska furstarnes hof med välvilja upptogs.

Från Sunda-öarne genomfor hon den Stora Oceanen (10,150 sjömil); målet för hennes resa var denna gång Kalifornien. I två månaders tid såg hon ingenting annat än himmel och vatten, slutligen, d. 27 Sept. 1853, landsteg hon i S:t Francisco. I Kalifornien rasade vid denna tid guldfebern med yttersta häftighet. Fru Pfeiffer inkastades hrån Indiens naiva överld midt bland en menni-skoskara, tillhörande civilisationens värsta drägg och afskum, den der, jägtad af törsten efter guld, sammanströmmat på ett område af jemförelsevis inskränkt omfång. Skiljaktigheten i intryckena torde för den resande hafva varit betydlig nog. Hon uppehöll sig någon tid i S:t Francisco, besökte guldvaskerierna vid Sacramento-och Yub aflod erna samt Crescent-City, och tillbragte en natt i Rogue-River-Indianernas wigwams.

Mot slutet af år 1853 gick Ida åter till sjös, för att begifva sig till Panama. Här uppehöll hon sig blott få dagar, hvarefter hon på en ångare begaf sig till peruanska kusten. Hon landade vid Callao och for derifrån till Lima, der hon stadnade någon tid och gjorde utflygter till omgifhingarne. Det hade varit hennes af-sigt, att vid Lima bestiga Cordillererna och från Loretto vid Ama-zonfloden på ett brasilianskt ångfartyg afgå till Para, på Sydamerikas östra kust. Men den just vid denna tid i Peru utbrutna revolutionen hindrade henne från att utföra denna resa, under hvilken hon skulle hafva lupit de största faror till lif och egendom. Hon beslöt derföre att för det första begifva sig till Quito och sedan vidare försöka sin lycka, och afgitfk derföre på en ångbåt till staten Ecuador. I Mars uppbröt hon derpå från Guayaquil och Öf-versteg, helt hära Chimborasso, Cordillerernas bergsrygg (på en