Sida 533
Grefve Cavour, hans lif och offentliga verksamhet
portfölj till senatorn Cadorna. Konseljpresidenten behöll således de båda vigtigaste förvaltningsgrenarne, den yttre och den inre, i sina händer.
Närmast och framför allt rigtade nu grefve Cavour, sedan han trädt i spetsen för kabinettet, sina bemödanden på förbättringar af landets finansiella läge. Då utgifterna voro större, än att besparingar kunnat förslå, men åter nya lån måste ännu mera belasta skattkammaren och blifva farliga för statskrediten, så återstod intet annat, än att genom påläggande af nya skatter söka ernå återställandet af en finansiell jemvigt. Han föreläde derföre parlamentet en följd af beskattningslagar, hvilka visserligen betydligt togo landets krafter i anspråk, men likväl i grunden erbjödo den enda verkliga hjelpen. Han räknade dervid på parlamentets och folkets fosterlandskärlek, och han såg sig också ej sviken i detta hopp. Efter hans beräkning skulle på detta sätt jemvigten mellan inkomster och utgifter vara återställd finansåret 1855. Men allmänna olyckor, såsom drufsjuka, dåliga skördar och koleran samt slutligen den höga politiken i utlandet ooh storartade företag i det inre, hvilka visade sig mer eller mindre oafvisliga för landets utveckling, allt detta orsakade, att den eftersträfvade finansiella förbättringen för ministern visade sig i ett alltjemt mera aflägset fjer-ran. Deremot såg han sig för genomdrifvandet och upprätthållandet af sin politik nödsakad att ifrån 1856 skrida till nya lån, hvilka pålade skattkammaren nya bördor.
Blott de stora ekonomiska reformer, som ministern bufvud-sakligen under de första åren af sin förvaltning genomdref, gjorde det möjligt, att den lilla staten kunde uthärda de stora uppoffrin-garne. Brefportots nedsättning och andra åtgärder i frihandelsintressena förorsakade visserligen i början vacklande i inkomsterna; men redan de nästföljande åren såg ministern sina förväntningar öfverträffade. Till de vigtigaste förändringarne i tarifen för år 1853 hörde det fullständiga upphäfvandet af spanmålstullen, hvilken in-bragt statskassan årligen 4 mill. fr., äfvensom nedsättandet af tullen på kolonialvaror med 50 proc. 1 allmänhet lät nemligen gref-vé Cavour till tarifreformen leda sig af den sunda princip, enligt hvilken ett godt tullsystem bör hafva till ögonmärke ej så mycket statsinkomsternas ökande, som snarare den nationella industriens eggande och lyftning, i det att detsamma låter denna träda i en helsosam konkurrens med den utländska. 1 många grenar af den inhemska konstfliten uppnådde också denna tullpolitik redan i de närmaste åren sitt syftemål. Sedan de nya tullagarne af 1850 och
Källa: Project Runeberg ·