Sida 112
Gustaf III. En karaktersskiss af Oscar Levertin. Med en allegorisk vignett efter ett kopparstick från 1773 och 7 porträtt efter målningar av J. H. Scheffel, L. Pasch, A. Roslin och C. F. von Breda samt efter J. T. Sergels byst och staty
— io4 —
lagets harm och bitterhet breda sig i slottsrummen, där han lefde. Nya lärare påtvingades honom, misstänksamma mot honom och hvilka han själf lärts att hata. Det blef en vändning i hans lif. Han, som förut varit ett obetänksamt barn »med en medfödd benägenhet att tillstå och vid alla tillfällen hålla sig vid sanningens — så falla orden i den mörkaste skildringen af hans barndom — började nu lära känna lifvets dubbelhet och instinktmässigt förstå det gagn, han kunde hafva af sin barnsliga skådespelarkonst, och det drag af förställning, som genomgår hans karakter, daterar sig väl från denna tid. Hans nye guvernör, Karl Scheffer, som vid denna tid ännu icke hade ett uns af den stora tillgifvenhet, han sedan fattade för prinsen, har från detta år gifvit en i svarta färger hållen teckning af sin elev, en teckning, intressant för bedömandet af den unge furstens egendomliga och brådmogna intelligens. Prinsen har redan ovanliga kunskaper i teologi, historia och geografi; då han berättar, »ådagalägger han en så undransvärd färdighet icke allenast i att finna ord utan ock i ställningen af meningar och deras sammansättande, att det näppeligen kan tros af andra än dem, som själfva varit vittne därtill.» Men Scheffer, som icke har små anspråk, beklagar, att lärjungen dessutom icke kan — logik, metafysik, jus naturæ och latin, samt klandrar hans »olust för allvarsamma studier» samt hans »obekym-mersamhet att behaga Gud». Några af dessa kunskaper skulle Scheffer dock lyckas bibringa sin lärjunge. Guvernören, som själf var en fantasirik och nyhets-sträfvande man, en ifrig förespråkare för upplysningstidehvarfvets filantropiska och ekonomiska läror, lyckades äfven under årens lopp i sin elev vinna en varm anhängare af tidens teorier. Det blef ett ljust, nytt fält för prinsens inbillningskraft, och sedan denna stund omfattade han upplysningstidehvarfvets .»fria och lyckliggörande idéer» med ung-
domlig hänförelse. Voltaire och Mar-montel blefvo hans husgudar, till hvilka han offrade löften och rökelse. Det var det egendomliga skifte i mänsklighetens historia, då de, som hade makten, gjorde min af att fråga ideologerna, hur de skulle handhafva den, och dessa trodde dem på deras ord och skrefvo recepter och arcana för utrotandet af alla olyckor och ett snart upprättande af allmän lycksalighet.
Men utom dessa ideella svärmerier besatt prinsen redan vid unga år en bråd-mogen erfarenhet. Nästan barn invigdes han i hofintrigerna, och den korruption, som rådde inom alla samhällsklasser, gaf honom ett tidigt intryck af misstro, som var ägnadt att motväga hans drömmerier om en utopisk stat med en ädel och lycklig mänsklighet. Världsklokhet och förmåga att beräkna och behandla människor lärde han vid en ålder, då andra knappast lämnat magisterns färla, och allt ifrån denna tid läste han vid sidan af upplysningstidehvarfvets trosvissa evangelier kardinal de Retz' skeptiska och människoföraktande memoirer, denna bibel för statsmän, hvilka drömma om ränker och sammansvärjningar, och hvars författare icke sällan röjer sin härstamning från Machiavellis stad.
Från denna tid ungefär begynner också ett förhållande, som helt säkert varit bland dem, som mest förändrat Gustafs karakter och af en vek och svärmisk yngling gjort en klok, hård och beräknande man. Det är hans oenighet med modern, hvilkens första spår märkas alltfrån det ögonblick, då prinsens skoltid 1762 förklarades afslutad och han blef en person för sig och en siffra att räkna med. Otaliga små och stora omständigheter gjorde nu och framdeles en klyfta mellan mor och son, men grundorsaken till deras splittring var, att de båda voro starka och ärelystna viljor, som törstade efter höghet och makt. Fredrik den stores maktsjuka och förödmjukade syster ville minst af allt tåla en själfständig kraft i sin egen
Källa: Project Runeberg ·
