Sida 226
Något om folketymologi. Af Robert Geete (Fortsättning och slut)
— 236 —
där den stackars mön blifvit målen till döds.
En lika apokryfisk historia berättas sedan gammalt om uppkomsten af staden Antwerpens namn. I själfva verket kommer namnet af holländska aarit wer-pen, d. v. s. »vid varfvet», efter det skeppsvarf, som var ursprunget till staden; men folkfantasien har ansett den riktiga formen vara Hantwerpen (af hand 4- werpen, kasta) och uppfunnit en hel liten historia till dess förklaring. Det förtäljes nämligen, att cn jätte, vid namn Antigonus, bott där staden nu ligger och tagit tull af alla, som seglade förbi. Vägrades denna, skar han händerna af de tredskande och kastade dem i Schcldefloden. Däraf handtwerpen, »handbortkastning», en förklaring, som ännu i dag illustreras af Antwerpens vapen, där man finner två afskurna händer.
Mångfaldiga sägner af samma slag som de anförda äro i omlopp för att förklara tillkomsten af det ena eller andra ortnamnet. De framträda i alla land och utgöra viktiga bidrag till belysande af folk-etymologiens oberäkneliga irrgångar.
Som tillfället ej medgifver att nu närmare ingå på denna den folkliga omtyd-ningens andel i ortnamnens etiologi, vill jag endast hänvisa till en uppsats af signaturen —dl— »Om folketymologier af ortnamn», i Svenska Familjjournalen för 1882, där man bland annat får veta, att Mordbäcken på gränsen af Gestrikland och Helsingland, som skall ha fått sitt namn af mordet på Helsinglands apostel, den helige Staffan, helt enkelt är en förkortning af Ödemårdsbäcken (den går nämligen genom skogen Ödemården), och således ej med sitt namn kan tjäna som bevis för mordet på Staffan. Äfven Stockholms topografi lämnar åtskilliga exempel af intresse pä lokalnamn, som blifvit utsatta för folketymologisk åverkan. Utom det redan nämnda Kornhamn, ha vi t. ex. Skärgårdsgatan, som förr hette Själagårdsgatan:, efter ett under katolska tiden där-
städes befintligt sjuk- och fattighus, kalladt iSjälagården» och tillhörigt Helga lekarna gille. Vid reformationen inrymdes där det kungl, »prenterijt», och i senare tid var det stadens trivialskola. Äfven Kindstugatan är en nyare form. Denna gata skall förr ha hetat Kungs hingstegatan troligen till följd däraf, att det kungliga stallet var beläget vid densamma (så var fallet ännu under drottning Kristinas tid). — Vid Mosebacke torg utmynnar en gata, som numera heter Clevegränden men förr bar det underliga namnet Ormsaltar-gränden. Detta föga inbjudande namn, som bl. a. förekommer hos Bellman, lär hafva fått sin nyare form däraf, att vid nämnda gata i förra århundradet legat en krog med namnet »Odens altare». Det skulle således vara en förvridning af »Odens altare-gränden». Möjligen har idé-förknippningen med orm underhjälpts däraf, att det bredvid liggande kvarteret hetat »Ormen med höga stigen». — En förfinad form är Helvetii gränd, som redan på en karta från midten af 1500-talet (i Stadsingeniörskontoret) kallas Helvetesgränd, af det bredvid liggande kvarteret, som på samma karta kallas Helvetet. Benämningen Helvetet är med säkerhet ännu äldre, ty det förekom under denna form i Stockholms stads jordebok redan åren 1454 och 1468. — Slutligen påminner jag om att äfven Gällstu'n varit föremål för omtydning, i det man helt naturligt trott det betyda »ett ställe, där man insattes för gäld (skuld)», men den äldre formen, Gillstun. visar, att lokalen varit en f. d. gillestuga, d. v. s. tillhört något af Stockholms mänga fordom florerande gillen eller brödraskap. Många af de under de senaste åren införda nya gatunamnen i Stockholm vålla likaledes svårigheter i härledningsväg för obildade. Så t. ex. får man ej sällan höra Främlingsgatan och Gelégatan i st. f. Flem-mingsgatan och Scheelegatan (båda på Kungsholmen), liksom Biljardsgatan är den populäraste formen för den nyanlagda Birger Jarlsgatan. Man finner af
Källa: Project Runeberg ·
