Ord och Bild: 1892

— 211 —

dessa prof, att omtydningen af lokalnamn alltjämt fortgår.

Till sist må äfven med några ord beröras folketymologiens andel i omtydan-det af hela uttryck, såsom ordspråk, ordstäf, kärnspråk och liknande ordsammanställningar, där hela frasen uppträder stereotyperad och med en innebörd, som trots alla svagheter uppfattas lika af alla. Ville man analysera de särskilda delarna af en dylik fras, skulle man snart hänga upp sig på ett eller annat enskildt ord, som alldeles ej ger någon mening eller till och med ofta en mening alldeles motsatt den, som uttrycket ursprungligen ägt. Sådana talesätt, som, i likhet med de här åsyftade, tillhöra det dagliga ordförrådet och äro så att säga i hvars mans mun, äro i högre grad än andra underkastade nötning och afslipning men behälla i alla fall sin en gång fixerade betydelse i det allmänna medvetandet, alldeles som ett skiljemynt, hvilket genom ständig cirkulation förlorat mycket af sin prägel men det oaktadt lika väl fortfar att gälla i den allmänna rörelsen.

Ett af dessa uttryck, som numera förefaller alldeles meningslöst men dock till sin betydelse uppfattas lika af alla, är t. ex. »Kaka söker maka», hvilket äfven i sin norska form, kråkc söger make (d. v. s. »kråka söker mås»), är särdeles misslyckadt, alldenstund en sådan vänskap mellan de nämnda fågelarterna är okänd för ornitologerna. Förklaringen ligger i det danska »Krage söger Måge», d. v. s. »kråka söker maka», som dock ej kunde öfverföras till svenska eller norska med bibehållande af rimmet. Man valde då att rädda rimmet och förvrida uttrycket på sätt som nämnts. Likadant är förhållandet med uttrycket »Vara karl för sin hatt», som ju är en misstydning af det tyska -er ist Kerl für seine Hut», d. v. s. »han är karl för sin post», ett från fältlifvet lånadt uttryck, innehållande samma feminina Hut, som lånats af oss från tyskarne i uttrycket »lara någon veta hut»,

d. v. s. lära någon veta sin plats, sin post.

Mänga andra fraser få i sig inlagda en för dem alldeles främmande tankegång såsom det bekanta »Ondt krut förgås ej så lätt», där man behöfver känna förebilden, det tyska uttrycket Unkraut wächst immer, för att få en rimlig tanke till stånd. Likaså »Morgon-stund har guld i mund», hvars mund är ett gammalt ord med betydelsen »hand» (roten återfinnes bl. a. i det latinska manus). Vidare: »Vara lätt på tråden» med betydelsen »vara lätt på foten» (af tråd, trampning, steg, hvilket hör till samma familj som verbet tråda: t. ex. i »tråda en dans»). — »Få stryk efter noter» betyder ej, att det sker efter musik, utan det är ett lån från det tyska nach Noten, »efter behof», af ett äldre tyskt nöt, motsvarande vårt nöd, som ju äfven betyder »behof»: t. ex. »om nöd göres», om behof uppstår.— »Springa med limstången» (af det i dialekterna förekommande limme, »kvast», »löfruska», alltså: försöka att sopa med bara kvastkäppen, d. v. s. »springa i ogjordt väder», som det också heter) — och många andra uttryck och talesätt hafva förlorat en god del af sin kärna genom de omtydningar, som under tidernas lopp insmugit sig och vanställt dem.

Och därmed lämna vi detta språkfält, som länge ansetts så ofruktbart, eller rättare så öfvervuxet af ogräs, att till och med fackmännen länge och väl ej ansett det mödan värdt att göra ens ett flyktigt ströftåg öfver dess marker. Studiet af folkctymologien räknar nämligen ännu endast fyra decennier och mycket få arbetare, men lyckligtvis har man börjat alltmer inse dess betydelse både i språkligt och folkpsykologiskt hänseende. Särskildt för kunskapen om språkets biologiska förhållanden har folketymologien viktiga bidrag att lämna, och i de talrika missbildningarna erbjuder sig ett rikt material för språkpatologiska undersökningar.