Samtiden. 1859

fullkopilig religionsfrihet och sockenbandets lösning, detta Grundt-vigs ”prsetereaque censeo”, må vi här gå litet tillbaka och se honom i en annan verksamhet. Som folklig författare hade han, alltifrån den tid han öfversatte Saxo, haft årligt statsanslag för att fortsätta sina antiqvariska studier och sin forskning i nordens häf-der; men åren 1829—31 fick han understöd af kungen till tre engelska sommarresor, dem han företog närmast för att undersöka de anglosachsiska handskrifterna i Englands större biblioteker. Närmaste resultatet af dessa forskningar lemnade han i ”Bibliotheca Anglo-Saxonica, Prospectus for the publication of the most valuable Anglo-Saxon. manuscript.” Dessa resor skulle icke blifva utan sin stora frukt och inflytelse på behandlingen af den äldre danska historien; men för att kunna draga riktig fördel utaf dem hade också G. underkastat sig ett arbete som vittnar om den makalösa flit och ihärdighet, hvarmed han alltid omfattat hvarje uppgift af större intresse. Ett drag deraf, såsom ganska karakteristiskt, må vi här meddela:

Då G. första gången, år 1829, skulle anträda sin resa till England, ”tog han”, skrifver F. Barfod, ”en stor engelsk ordbok för sig och genomgick den ord för ord, och släppte ej ett endaste ord, om än han skulle gå hela dagar, förrän han funnit ett fullt betecknande danskt uttryck derför. På detta sätt ville han lära — engelska! En af hans vänner träffade honom vid detta arbete och anmärkte med allt fog: på det sättet lärer du ju likväl i grunden icke engelska. Dertill svarade G.: det har jag längesedan uppdagat, men så lärer jag danska dervid, och det är ännu bättre.— Och han höll i så länge, tills han var färdig med sitt arbete.”

År 1826 hade G. utgifvit ”Danske Höitidspsalmer til Tusind-årsfesten.” Dessa gå till större delen i den högre choren, de äro Davidiska slag på högstämda strängar, lika sublima och mäktigt hänförande som skaldens ”Kvädlinger eller Småkvad” af 1815 äro naiva och intagande. ”Psalmer ved Jubelfesten 1817” ligga emellan och bilda öfvergången från den ena tonarten till den andra. Jemför man nu så väl dessa som ”Roskilde-Riim” (1814) och hans ännu tidigare och, som vi tro, första poetiska försök ”Iduna, en Nyårsgave” (1810) med ”Heimdall, Dansk Nyårsgave for 1816” och ”Nyårsmorgen, Et Riim” (1824) och ”Krönike-Riim til Börnelärdom” (l:a uppl. 1829, 2:a uppl. 1842) och det större ”Sangvärk til den Danske Kirke”, I—II (1838—41) och ”Nordiske Smådigte” (1838) och ”Phenix-Fuglen” (1840) och ”Jule-Sange for Caroline Amalies