Samtiden. 1859

under, samt med lustresor och framför allt med byggnadsbestyr.

# Hans harem ökade sig så betydligt, att tillbyggnader biefvo nödvändiga, och att civillistan, hvilken Sultanen efter europeiskt bruk för sig bestämt, blef ensamt af qvinno-hofetaten medtagen på ej fullt 6 månader. Denna lista uppgår till 75 mill. piaster, och uti harems svalg försvinna hvarje halfår 80 mill. Alla illustrerade tidningar hafva väl gifvit afbildningar af Sultanens nya pafatser; men ingen af dem har undersökt, huruvida kostnaderna för dessa prakt-byggnader kunna stå tillsammans med ett alltmer förfallande rikes inkomster.

Hade A. Meschid vid sin fader9 död haft att göra med Mehe-med Ali, så såg han sig, redan då hans mor knappast hunnit tillsluta ögonen, invecklad i ett krig med Rysslaud. Hans europeiska rådgifvare utverkade af honom turkiska rikets andra statsgrund-lag, Hat Humayum kallad. Om man på papperet betraktar denna beryktade lag af den 21 Februari 1856 och sätter den i samband med Hattischerifen af Gtilhane, så måste man anse Turkiets ombildning i europeisk anda såsom fullbordad. De välsignelserika grundsatser, hvilka det kristliga Europas väl styrda stater hafva att tacka för både bildning och välstånd, ordning och frihet, hafva nu i Turkiet alla blifvit gällande. Der fattas h varken ett reglera dt beskattningssystem eller reglerad förvaltning, hvarken likhet inför lagen eller trosfrihet; der finnas garantier för lif, ära och egendom; embct8verken hafva sina stater, den Höga Porten sin budget; påbudet af den 24 Februari 1845 har skapat provincialständer, Hat Humayum har ombiidat den högsta domstolen till ett slags Pärs-kammare med representanter af alla kristna trospartier; ja, den har medgifvit församlingarna en sjelfständighet, som aflockar oss läng-tansfulla suckar. Sådant är framåtskridandet på papperet; men i verkligheten är Turkiet ännu alltjemt samma föråldrade, samma ända till innersta märgen ruttna stat, som det var, då Sultanen Mahmud anställde de första Janitscharslagtningarne på de byzan-tinska kejsarnes gamla tornerplats. Reformerna verkställas måhända i Constantinopel och i dess närmaste oragifning; men i provinserna fäster man sig vid dem endast i så måtto, att de klasser, som draga fördel af missbruken, låta sin förtrytelse öfver Divanens tilltag så mycket värre rasa i nya, skändliga misshandlingar öfver de olyckliga Rajahs; och sådant hafva vi ej längesedan upplefvat i Bosnien, i Herzegowina och på andra ställen.

Emellertid har Turkiets makt under A. Meschid skenbart ökat sig. Huru stolt kände sig icke den unge Sultanen, då Mehemed Ali, hans faders dödsfiende, visade sig vid foten af hans thron för att betyga sin ångerfulla förkroeselse. Utom Nil-landet hafva äfven Tunis och Tripolis återvändt till lydnad; vid abyssinska kusten svajar den turkiska flaggan, Imamen af Maskat erkänner Turkiets öf-verherrskap, och i senaste tid hafva till och med Haleb-araberna blifvit underkufvade ända till Bagdad. Det senare är Omer Paschas verk; allt det andra har utlandet åstadkommit. Tunis, Tripolis och Egypten uttala i ord sin lydnad, emedan de såsom delar af det