Samtiden. 1859

aflade hon nu för sin resa; och sedan hon sålunda sparat i flera år, bade bon slutligen fått ibop en summa af 1000 floriner. Dom* herren Salzbacher, som då nyligen återkommit från Jerusalem, kom händelsevis under ett samtal att nämna, att man med en summa af 800 floriner, så vida man blott förfor med omtanka och spar* samhet, kunde göra en resa till det heliga landet. Hon ansåg sig Öfversäll att ega denna summa; och sedan hon ordnat sina affärer och uppsatt sitt testamente, anträdde den modiga qvinnan sin för* sta resa d. 22 Mars 1842.

Ida Pfeiffer begaf sig först till Constantinopel, derifrån till Brussa, Beirut, Jaffa och Jerusalem, framträngde till Döda hafvet, besökte Damaskus, Baalbeck och Libanon, och färdades genom Suez-näsets ödemarker till Röda hafvet. Från Egypten anträdde hon återresan öfver Sicilien, Neapel, Rom o. s. v. och återkom i December 1842 till Wien. Som hon under hela resan gjort anteckningar och fört en ordentlig dagbok, ombads hon, vid sin återkomst, af många, som intresserade sig för den modiga Wienarin-nan, att till allmänhetens tjenst på trycket utgifva en berättelse om hvad hon upplefvat under resan. Af brist på sjelfförtroende vägrade hon länge att samtycka till denna begäran. Slutligen uppträdde hon med en ”Wienarinnas resa till det Heliga Landet” {Reise einer Wienerin in das Heilige Rand] 2 bd, Wien 1843; 4;de uppl. 1856) och härmed hade hon också gjort första steget på skriftstäl-larbanan, ehuru hon ännu icke ville anses som författarinna. Ehuru hennes första resebeskrifning icke innehöll något utomordentligt i anseende till stil, tankar eller berättelsens intresse, hade den lilla boken dock gjort lycka, såsom de många upplagorna bevisa. Man intresserade sig icke allenast för qvinnan, som ensam lyckligt fulländat en sådan resa, man fann äfven behag i den enkla, anspråkslösa framställningen, som innehöll ingenting annat än den oförfalskade sanningen.

Den lyckliga utgången af hennes första resa och den framgång hon haft med sitt arbete, bragte henne snart att uppgöra nya reseplaneh Vid resan till Palestina hade hon förnämligast lifvats af tankan, att besöka den jord och de ställen, der frälsaren lef-vat, verkat och lidit; nu rigtade hon sin blick på de länder, som gåfvo löften om utomordentliga och storartade naturskådespel, Island och den Skandinaviska Norden voro de verldstrakter, som hon nu företrädesvis önskade lära känna. Så snart hon blifvit ense med sig sjelf om målet för sin resa, skred hon med så mycket större beslutsamhet till utförandet, som hon under sin första färd öfver-