Samtiden. 1859

hafvet och landsteg redan mot slutet af April på ön Otahiti. Här blef hon föreställd för drottning Pomare och begagnade sig af till-fallet, för att anställa närmare iakttagelser öfver infödingarnes seder. Hennes skildringar af öns besättande genom fransmännen och den gränslösa osedligheten i den franska kolonien lästes sedermera med mycket intresse och väckte stor uppmärksamhet, enär hon, hvarken förvillad af fransk eller engelsk parti-anda, strängt höll sig till sanningen, icke öfverskylde något, och nämnde allt vid dess rätta namn.

Från Otahiti begaf sig Ida Pfeiffer vidare till China och landsteg i böljan af Juli vid Macao, den portugisiska kolonien på ön Hlangsehang, hvarifrån hon gjorde en utflygt till ön Hongkong och besökte staden Kanton. I Kanton såg hon sig likväl nödsakad att afstå från vidare utflygter, emedan hon lopp fara att misshandlas af chinesiska pöbeln. En europeisk qvinna, som reste ensam utan karlsällskap, var för det himmelska rikets söner en ovanlig företeelse.

Framskridande vidare till det mål hon för sig utstakat, uppnådde hon, efter ett kort uppehåll på ön Singapore, vid medlet af Oktober kusten af Ceyion. — Den präktiga ön genomströfvades af henne i olika rigtningar, hvarunder hon fick tillfälle att besöka hufvudstaden Oolombo. Oandy, det gamla residenset i det inre af 8n samt det berömda templet Dagoha. Mot slutet af Oktober landsteg hon i MadraB och hade sålunda uppnått Indiens fasta land. I Kalkutta uppehöll hon sig en längre tid. Hon erhöll tillträde till åtskilliga förnäma Indiers hus, och fick sålunda tillfälle att Bärmare studera indiska seder. Hon deltog i en tigerjagt och såg en indiansk enka bestiga bålet. Med mycken ifver vinnläde hon sig om att lära känna det engelska missionsväsendets tillstånd i Indien, öfverhufvud skydde hon ingen möda eller fara, för att i alla möjliga afseenden förskaffa sig kunskaper om detta märkvärdiga lands förhållanden. Hon for derföre uppför Ganges till Bena-res, såg ruinerna af Sarnath, och de på senare tider så ofta nämnda skådeplatserna för indiska uppresningen: Allahabad, Cawnpore, Futtipore och Delhi. Från Delhi gick hon öfver Indore till Bombay, besåg de berömda klipptemplena i A djunta och Ellora samt besökte äfven öarne Elephanta och Salsette.

Mot slutet af April 1848 gick Ida Pfeiffer åter till sjös och ställde nu kosan till Persien. Hon landsteg i Buschir, och hennes afeigt var, att besöka Schiras, Ispahan och Teheran, hvarifrån hon likväl afskräcktes genom inre - oroligheter, kringströfvande röfvar-