Sida 89
Nikolai Frederik Severin Grundtvig. Af P. G. A. (slut)
man borde lagföra dessa sina ”calumnianter”, och fått det besked, att han i detta hänseende måtte handla ”efter eget beslut.” Beslutet blef, att prof. nöjde sig med att offentliggöra så väl sin förfrågan som vederbörandes svar, beledsagande dessa handlingar med den förklaringen: ”En enkel scen från de mörka tider kan väl återkomma i våra dagar, men dess effekt blir ej denBamma som fordom.” Det är nästan sorgligt att höra så ömma toner anslås af en i många stycken så ridderligt sinnad man som Clausen, och vi betvifla högligen, att han efteråt kunnat vara tillfreds med den upprättelse han af verldsliga domstolar fått för det anfall han lidit på det kyrkliga området. Tvänne af hans vedersakare äro nu borta; både den ädle, djupt religiösa domaren Spandet och den ärlige, grundlärde och frihetBälskande troskämpen Lindberg hafva ej längesedan gått all verldens väg, men helt säkert har ingen af dem före sin hädanfärd ångrat den del, de tagit i danska kyrkans frihetskamp. Nu återstår bland den tidens mera bemärkte stridsmän, utom de båda banérförarne, endast Rudelbach, men hans plats är i detta nu verkligen afundsfri; och den besynnerliga kombination, hvari han på en senare tid blifvit ertappad, vore svår att förklara, om man ej af hela kyrkohistorien kunnat lära, huru långt det bekanta odium theologicum är i stånd att föra eljest upplysta och aktningsvärda män. Hvad Grundtvigs position angår, blef den långt ifrån försvagad, den blef fastare på samma gång som den blef friare, genom den vändning, sakerna togo. Det hörde till den providentiella ledning som spåras hela hans offentliga lefnadsbana igenom, att han skulle genom statskyrkliga makter tvingas till det steg han tog, ett steg hvars följder han visst icke på förhand beräknat, lika litet som någon i den tiden lärer anat, hvilka resultater deraf omsider för hela danska kyrkan skulle uppväxa. Så föras mensklig-hetens store, till hälften omedvetne af sin individuelt-verldshistori-ska utveckling, allt närmare sitt mål; och först när detta är uppnått, inse de fullkomligt den plan de fullföljt och måst fullfölja. Som det fordom gått Luther i detta afseende, så gick det Grundt-vig; och detta är kanske det mest skickelsedigra momentet i begge-deras storartade drama.
Medan den kyrkliga striden som bäst pågick och den af Clausen påkallade verldsliga armen svängde sitt hotande svärd öfver Grundtvigs hufvud, fortsatte denne sin vetenskapliga verksamhet och sökte i Theol. Månedsskrift att grundligare utveckla och försvara sin åsigt af kyrkans uppkomst och af den äkta kristendomens
förhållande till dess skriftliga urkunder. Till en början hade icke
samtiden. 7
Källa: Project Runeberg ·