Sida 161
Leroy de Saint-Arnaud
Beröfvad sin löjtnantsplats, uteslutande hänvisad till oproduktiv konsurntíon, föll Leroy i händerna på civildomstolenB exeku-tionsbetjenter och vandrade af till S:t Pelagie. Han betalte, ur hvilkens ficka lemna vi derbän. Blott så mycket vilja vi säga, att medlen dertill hvarken kommo från hans vänner eller från hans familj, och aldraminst flöto ur hans egen ficka. I den tacksamma underdånighetens bojor begaf han sig till England. Ehuru hans dervarande umgängeskrets hvarken bestod af nobility ell gentry, kunde han här lika litet som i gardeskompaniet motsvara den yttre anständighetens fordringar och lemnade med djupt förakt det ”trolösa Albion”, der man framkom med konvenansens sax, för att hämma ”en fri själs vingslag.”
Öfverallt misskänd, öfverallt förskjuten, rigtade Gascognaren sitt ögonmärke på tiljornas ideala verld, på teatern. På en teater inom ”banlieu’n” af. Paris uppträdde herr Florival. Äfven här lyckades han emellertid icke och drog sig efter några månaders fruktlösa ansträngningar tillbaka till skötet af sin familj, som var förvånad att återse honom. Nya ansökningar, böner och förord utverkade slutligen åt den förlorade sonen en plats såsom sekundlöjtnant vid 54:de linieregimentet. Knapt var han installerad, förr än hans regimente erhöll ordres att afsegla till Guadeloupe, för att der förrätta garnisonstjenst. Seglen voro hissade, kompassen rig-tad, regimentet stod vid stranden — endast sekundlöjtnant Leroy saknades. Hans atomer hade antingen känt antipati mot sjösjukan eller mot gula febern eller en starkare sympati för fäderneslandet. Hade icke sjelfva Napoleon rymt under fälttåget i Egypten? Hade icke det 19:de århundradets störste bjelte lemnat arméen i Ryssland åt sitt öde? Utgången måste fälla domen öfver sådana handlingar, som ej få mätas efter den borgerliga moralens måttstock. Och se här den realistiska teoriens uppenbarelseblixt! Under det man öfverallt efterspanade sekundlöjtnant Leroy för att ställa honom inför en prosaisk krigsrätt, upprullade historien ett af sina nya blad, som bar inskriften: Juli-revolution! Den äldre bourbonska grenens fall! Leroys realistiska natur visste förträffligt att uppfatta denna faktiska uppenbarelse; den misskända sekundlöjtnanten skyndade till krigsministéren och framställde sig som ”offer för sina liberala tänkesätt!” Revolutioner pläga åter ställa den upp- och nedvända verlden på benen, alla orättvisor försonas genom den segrande rättvisan: desertören inträdde som officer i 64:de linieregimentet och hette nu ej mera Leroy, ej heller Florival, utan M:r de S:t-Arnaud.
SAMTIDEN.
12
Källa: Project Runeberg ·