Samtiden. 1859

tacksamhet, af hvilken Bedean så väl som Rulhiére gjort sig för-tjenta, kunde icke uteblifva. De hade haft Sit-Araauds öde i sina händer; måste han icke låta dem erfara, att den yttersta var vorden den främsta?

Genom den ynnest, hvari han stod hos Bedean, hvars välvda intet kunde rubba, genom förhållandet till Bugeaud, som emellertid blifvit guvernör öfver Algerien och icke var otillgänglig för smickrets inflytelse, steg 8:t-Arnaud till och med titl bataljonschef. Hans förra lif började åter med lyxen i all dess glans, med skulderna i allt deras elände, för hvilket han tröstade sig med bittert hån på sina fordringsegares bekostnad: lika godt, han var öfverst-löjtnant, blef öfverste vid 53:dje regimentet och utsågs vid slutet af 1844 till befiUhafvane öfver underdivisionen Orleans ville, hvar-ifrån öfverste Cavaignac blifvit förflyttad till Tlemzen såsom brir gadgeneral. Här för första gången efterträddes Cavaignac af S:t-Arnaud, den republikanska diktatorn af den politiskt-militäriske lycksökaren.

1 Orleansville gick det muntert till: storartad hushållning, utsökt bord, teater med dyra aktörer oeh mycket dyra aktriser från Algier, hästar i mängd, granna mätresaer. Bugeaud kom, såg och njöt. ”Den satans karlen S dr Arnaud, hur bär han sig åt för att kunna föra ett sådant lif? Hans bord är mycket bättre än mitt” —-så lydde guvernörens öfver Algferien kritik. Och dock visste Bugeaud mycket väl, att det fanns 60—80,000 fr. sknlder, under det att totalinkomsten var 10,000 fr., af hvilka femtedelen, 2000, blott utgöra räntan på 40,000 fr. å 5 proc. De arabiska cheferna och cheferna för den arabiska byrån i Orleansville uttryckte sig på långt när ej i så förtäckta ordalag.

Vapenbragder försenade tidtals öfverste S:t-Arnauds utsväfnin-gar. Han tillfogade Bou-Maza vid stränderna af Chelif ett par allvarsamma nederlag; i bulletinerna omkom naturligtvis Bou-Maza på nionde dagen af hunger i luften. Bugeaud säger: ”Af det, hvar-om 8:t-Arnaud skrifver, måste man alltid afpruta hälften, sedan kan man diskutera om återstoden.” Aderton månader varade bravaderna vid Chelif och general Bugeauds undseende. År 1847 befordrades 8:t-Arnaud till brigadgeneral; i qjelfva arméen tillerkände man bonom esprit, tapperhet och en riktig blick; kunskaper, studium af landet, förmåga att organisera och förvalta kommo aldrig i fråga. Men hans fordringsegares beröm kom honom till godo: plötsligt Voro alla skulder betalta, och S:t Arnaud biet* ajelf for-dringsegare genom att utlåna 7,5,000 fr. åt kolonistema i Orleans-