Sida 164
Leroy de Saint-Arnaud
ville. Räntefoten var något högre än lagen af 1807 det medgaf: det var fråga om 25—30 procent, med hvilkas erläggande man likväl fick anstånd tills vidare. Till på köpet gifte han sig ånyo och hade präktiga gåfvor att förära sin unga brud. Blott aritmetiken kom till korta derpå: 10,000 fr. inkomster, 30—40,000 fr. utgifter, 60—80,000 fr. skulder betalta, lika mycket i behållning, allt inom tre år!
I Februari 1848 tillbragte general S:t-Arnaud smekmånaden i Paris. Revolutionen utbröt, han skyndade till ministéren och skaffade Big kommandot öfver en brigad. Den 24 Februari höll han polisprefekturen besatt. Omkring 10 eller 11 på morgonen befallte honom Bugeaud att draga sig tillbaka till karusellplatsen, han måste för att erhålla fritt genomtåg parlamentera med de väpnade massorna och antog vilkoret att gifva till pris en afdelning municipal-gardister, som stod under hans befäl. Åtskilliga offer föllo; de öf-riga municipalgardisterna räddades undan folkets raseri genom några borgares mellankomst.
General S:t-Arnaud förklarade sig naturligtvis för republiken, men återvände likväl till Orleansville, der han något inskränkte sitt lefnadssätt. Bugeaud;var ej mera herre, den provisoriska regeringen ingaf honom en lindrig spartansk respekt. Man vill hafva märkt, att efter presidentvalet den 10 December äfven i kommendantens af Orleansville lif en reaktion inträdt. Då general Her-billon vid belägringen af Zaatcha ådagalagt sin fullkomliga oduglighet, efterträdde honom S:t-Arnaud i kommandot öfver provinsen Constantineh. Nyckeln till denna utnämning blef först funnen år 1851. Élyséen, i afgjord motsats mot det, som man kallat ”de afrikanska generalerna”, måste draga upp åt sig sina generaler ur en något lägre våning, söka inverka på subalternerna genom ambitionen, om det befanns nödigt, spekulera på deras passioner. Den i enlighet med författningen valda presidenten behöfde intet parti i arméen; men pretendenten i strid med motpretendenter hade intet annat val: han måste nöja sig med det, som stod att få.
Élyséens värfningsofficer var kommendanten Fleury. Denne hade, sedan han förslösat hela sin förmögenhet, inträdt bland Spa-his och i Orleansville stått såsom kapten under S:t-Arnaud. Fleury hade på ort och ställe studerat sin generals ekonomi, smakat dess frukter och hänvisade nu i Élyséen på S:t-Arnaud som en framtidsman. Våren 1851 började det mycket att talas om en expedition mot Kabylerna, som med aldraförsta skulle utföras. 1 nationalförsamlingen rådde en dof oro, interpellationer läto höra sig. Ély-
Källa: Project Runeberg ·