Samtiden. 1859

ville vissa oord »Ingår i kommendantens förvaltning. Baken giek tillbaka till S:t-Arnauds tid; hans namn var i yttersta grad kom* prometteradt. Tidningarne Atlas i Algi ett och National i Paris talade redan om ”skandalen.” Guvernören skref till ministern, Som för ett ögonblick lät inställa ransakningen. Att nu, under rådande tryckfrihet, stryka öfver saken med hartassen, var omöjligt« På stället antog Stt-Arnaud krigsminister-portföljen; återförden till Algierien, om hvilken man hittills beständigt talat, kom ej mer i fråga.

Ku först använde S:t-Arnaud alla sina egenskaper: sin list, sin förslagenhet, sin verksamhet, sitt öfverdåd för att förverkliga Élyséens plan; från denna stund tillhörde han statskuppen med lif och själ. Männen utan grundsatser, generalerna med skulder, de lättsinniga kallades till Paris: Magnan, Renaut, de Cotte, Feray, Gardereus, Kochefort o. s. v.; likaledes de ärelystna oeh brukbara i Marulaz, Canrobert, Espinasse, Allonville, Tartas, Corte o. s. v» B:t-Arnand bearbetade de vacklande, stadgade de opålitliga, talade med hvar och en på hans språk. I den till rådplägning öfver qvestorernas förslag nedsatta kommittén, på tribunen, i enskild» samtal ådagalade S:t-Arnaud större talang än Florival någonsin haft. Till general Lefld, som ofta vänskapligt öppnat sin börs för honom i behofvets stund, höll han följande mästerliga tal: Ack, Lefld, anser ni mig på fullt allvar för sinnesrubbad eller för så eländig, att jag skulle låta begagna mig som medhjelpare vid ut* förandet af ett sådant brott? Vet ni icke, att jag är Orleanist och icke Bonapartist, att jag har hertigen af Orleans att tacka för allt? Hur kan ni tro, att jag skulle deltaga i en komplott, hvars första akt skulle Vara våldsamheter mot denna familjs trognaste anhängare, mot mina gamla förmän, mot er sjelf? Ty ni vet ju, att ni i Élyséen är fruktad och föga älskad! Tro ni mig på mitt ord, tag era embetsbröder pr deras villfarelse, jag bedyrar er, det existerar ingen komplott mot församlingen. — Leflo skakade tviflande på hufvudet och S:t-Arnaud skickade dagen derpå, den 29 November, sin hustru till madame Lefld för att till följande Onsdagen, den 3 December, inbjuda henne till krigsministéren!

Ännu aftonen före statskuppen skickade madame de S:t-Arnaud en af sin mans adjutanter till madame Lefld för att låta säga henne, ”att hon i hvarje afseende stode till hennes tjenst.” Dagen der-7 efter satt general Lefld i cell i Mazaz. Man måste tillstå, att de animaliska atomerna kunna komma i allahanda djefvulska kombinationer och att naturen under sin utveckling lägger snygga saker