Samtiden. 1859

till Madrid för att Bkydda drottningen, nedlade O’Donnell befäle Öfver sin bataljon och öfvertog d. 1 Jan. 1636 kommandot öfver infanteriregimentet Gerona och tillika öfver den brigad, hvaraf nämnde regimente och regimentet Mallorca utgjorde delar.

Sedan O’Donnell vid flera följande tillfällen ytterligare utmärkt sig, blef han, på Esparteros förord hos öfverfältherren, grefven af Cordova, föreslagen till brigadier och derpå verkligen d. 19 Mars s. å. befordrad till denna rang. Uti träfiningen vid Galareta för-värfvade han sig dessutom Ferdinandskorset af 3:dje klassen. Men i denna affär fick han också en blessyr, som gjorde honom till tjenstgöring oförmögen ett belt år. Under denna tid vistades han dels i Vittoria, dels i Logronna och sväfvade i lifsfara, hvilken ökades derigenom, att till blessyren slog sig äfven typhus, som då rasade i denna trakt. Läkarpe misströstade om hans vederfå-* ende; men hans kraftiga natur öfvervann det dubbla onda, och, knappast återställd, begaf han sig till högqvarteret, som då var i San-Sebastian. Den 14 Maj 1837 mottog O’Donnell åter befälet öfver en brigad, hvilken befann sig framför Oriamendis fästningsverk, och som straxt derpå medverkade vid Hernanis intagning. Efter intagandet af Iran, hvarvid han ärofullt utmärkte sig, erhöll O’Donnell Isabella-orden, denna gång på rekommendation af generalen Lacy Evans, under hvars befäl hans brigad nu stod.

Emellertid nalkades den kritiska tidpunkten, som hotade att vända det medborgerliga krigets utgång till förmån for Don Carlos. Pretendenten tågade mot rikets hufvudstad, för att vid dess portar låta sjpa fanor svaja. Öfverallt i carlisternas leder visade sig ordning och disciplin under Cabreras fasta ledning, då deremot en anda af oreda och gensträfvighet sökte göra sig gällande bland drottningens trupper. Det är kändt, med hvilken oförskräckthet Espartero mötte denna anda, och huruledes han genom olydnadens kraftfulla undertryckande räddade den sak, för hvilken han stridde. Äfven O’Donnell kom i nödvändighet att bekämpa myteriet, denna den värsta bland en krigshärs fiender. Den 16 Juli om natten utbröt i Hernani, der O’Donnell uppehöll sig, en formlig rebellion bland drottningens trupper. Bataljonerna de la Princessa och el Infante, som utgjorde första brigaden af divisionen Rendon, vägrade att lyda sitt befäl; ja, en adjutant blef till och med groft misshandlad af några soldater. General Rendon, beledsagad af O’Donnell , beredde sig genast att låta brigaden samlas i närheten af Hernani, för att sjelf undersöka saken och taga reda på upphofs-männen till myteriet. Men just i det ögonblick, då han ämnade