Sida 148
CLAES LUNDIN.
Han har med sina tjocka hvita mustascher och sitt pipskägg en viss Gustaf Adolfs-tvp, och han har oaktadt sina fyllda 78 år —• ty så gammal blef vännen Claes den 12 november — allt fortfarande ett godt svenskt kurage. Han är icke rädd för att ännu i dag slåss med pennan, som han förvisso begagnar åtskilliga timmar hvarje dag, som går, ty flitig har Claës Lundin alltid varit långt mer än de fleste skriftställare. Icke sällan drager han i härnad mot hvad ett yngre släkte anser sant, rätt och skönt, men var lugn för, att han gör det med ärlig öfvertygelse. Det finnes blott alltför många grå-hårsmän, som föregifva, att de hålla med en yngre tid, endast för att få beröm af densamma.
En man bör ju bedömas efter det bästa han gjort här i världen. Låtom oss då minnas, att CLAËS JOHAN LUNDIN — som blef student i Uppsala 1844, och efter aflagd kameralexamen ingick i flera ämbetsverk i Stockholm, men 1854 slog sig på handel i Hamburg och 1856 blef delägare i en handelsfirma i Göteborg, hvilken dock icke varade lång tid, och 1858 i Köpenhamn började som journalist med korrespondenser till Göteborgs Handelstidning — ja, låtom oss erinra oss, att han under åtskilliga år på 1860-talet skref bref från Paris samtidigt till, tror jag, fem tidningar, olika och pigga bref till hvar särskild avisa, och att han då var en ytterst modern journalist! 1866 ingick Lundin i Stockholms Dagblad, som han sedan nästan oafbrutet tillhört — ständigt med sina tanKar och små middagsbesök, nästan ständigt med sm penna — och gjort stora tjänster. Här har Lundin skrifvit teater och litteratur, krönikor, kåserier, följetonger, ja, referat och »ledare», och han har båd°- in- och utrikes rest för tidningen. Som ett bevis på hans arbetskraft och intresse må omtalas, att Claës Lundin vid Stockholmsutställningen 1897
DE ARKTISKA EXPEDITIONERNA.
att börja med tycktes ha lust att ensam skildra hela expositionen!
Åtskilliga år skref Lundin äfven en veckokrönika, »Omnibus», i Ny 111. tidning. Som krönikör har Lundin alltid varit framstående, med klar blick och pigg pänna. Ännu i dag skrifver han ju under märket Ture krönikor i Stockholms Dagblad.
Som speciell Stockholmsskildrare skall Claës Lundin ständigt ihågkommas. Hans skildringar i novellform ur Stockholmslifvet, som utkommit i flera olika samlingar, äro visserligen icke vidare skarpt etsade, men han^s arbeten, Gamla Stockholm», »Nya Stockholm» och »Sällskapet 1800—1900» — det senaste skrifvet på uppdrag af den stora Stockholmsklubben' med namnet Sällskapet — äro förträffliga, öfv°rflödande på intressanta och pålitliga uppgifter. Förvisso har Lundin med Gamla och Nya Stockholm i hög grad bidragit till att göra hufvudstaden, med dess forntidslif och dess nutidslif, älskad af sina invånare.
Redan 1869 utgaf han »Paris i våra dagar», af Thora B., öfver hvilken »författarinna» det undrades mycket, och samma år »Minnen från en resa i Sverige. Stockholm och Stockholmarne» — hvartill idén var hämtad från K. Kullbergs »Minnen från en vistelse i Stockholm» — vidare 1871 »I Hamburg», 1875 »Ströftåg här och där i Sverige», 1877 »I Tyskland», 1878 »Framtidsbilder», »Oxygen och Aromasia», hvartill sedan kommit de förut nämnda novellsamlingarne : »Från Stockholms synkrets» 1880, »Stockholmstyper förr och nu» 1889, »Tidsbilder ur Stockholmslifvet» 1895 samt »Bortom Alperna» 1883.
Claës Lundin lär nu vara sysselsatt med utarbetande af sina memoarer. Måtte han med fortfarande god hälsa kunna fullborda dem! Något otium önskar jag honom icke — det vore att missunna honom hans största glädje: arbetet.
O. R.
DEN NORSKA NORDPOLSEXPEDITIONEN.
Från vänster: H. Hansen (harpun.), Lindström (kock), Kapten Amundsen X (exp. ledare), Löjtnant Q. Hansen, Viik (veten-skapl. deltagare.
2 3 14
DEN DANSKA GRÖNLANDSEXPEDITIONEN. D:r Mylius Erichsen (1), Grefve H. Moltke (2), D:r Bertelsen (3, nu återvänd), Kand. Rasmussen (4).
Porträttgrupp af den nu räddade svenska sydpolsexpeditionen finnes i HVAR 8 DAG N:o 33, årg. 4
meddelanden från den danska expeditionen och dels uttalanden af D:r Berteisen icke äro ägnade att bekräfta skälen till ängslan för deras öden. Förr än om ett år kan Grönlandsresandena icke väntas åter.
Beträffande Amundsen-expeditionen har Prof. Nansen meddelat att han nyligen mottagit bref från kapten Amundsen, hvilket visade att de rykten om ett missöde som skulle ha drabbat expeditionen måste vara fullständigt ogrundade och endast bero på ett missförstånd.
Löjtnant G. Hansen som sekond. Hvalfångare ha nu vid hemkomsten väckt oro för båda expeditionerna, medan dels direkta
Under senaste tiden ha en del oroande meddelanden om de tvenne expeditionerna, den danska till Grönland och den norska Nordpolsexpeditionen, varit synliga i pressen. Som bekant afgick en dansk litterär expedition i juni 1902 i afsikt att studera och sedermera beskrifva Grönland, dess natur och folk. Deltagarne voro Dr Mylius Erichsen (exp. ledare), Kand. R. Rasmussen (språkforsk.), Grefve H. Moltke (målare) samt den numera till hemlandet återvände läkaren, D:r Berteisen.
Den norska expeditionen, utgick ombord å "Gjöa" sistlidne maj, under ledning af Kapten Roald Amundsen med
