Sida 743
HVAR 8 DAG
Far och son omfamna hvarandra redan, så kommer Per Magnus fram och bugar djupt för grefvinnan.
— Tillåt, min nådiga fru mamma, att för dig presentera min trolofvade, min trogna hjälp genom faror och sjukdom, Ellen Sidelius. —
Grefvinnan är blek om kinden, hon fattar ej den unga flickans ödmjukt framräckta hand, ögonen skjuta blixtar af vrede och förtrytelse, hårda ord hota bryta fram på hennes tunga. Då faller blicken på Per Magnus, han står där blek och aftärd, men så beslutsam i sin hållning, hon förstår, att han kämpat och segrat i striden mellan kärleken och bördsstoltheten, och hon måste erkänna det, hon älskar honom dubbelt därför. Så ser hon på den unga flickan, som försagd och bäfvande tyckes vänta på den dom, som hotar falla öfver hennes hufvud.
Unge grefven går fram och tar sin älskades hand, hans blick höjes mot grefvinnan i föraktfullt trots:
— Säg blott ut, det förmår ej ändra min handling, jag älskar henne, — och ett par bruna flickögon höjas bedjande mot henne, de hviska varmt: jag älskar honom.
Grefvinnan på Ulfva lägger handen öfver ögonen. Minnena tåga förbi hennes inre syn; hon tycker med ens jorden blifvit så förunderligt liten, kärleken så underbart stor.
Hon är åter Amalia Kristina, som drömmer kärleksdrömmar i Le bouquet, men denna gång icke om sig själf, hon drömmer om Per Magnus och hans, — hans afbild.
— Gud välsigna, säger hon och tar de ungas händer mellan sina. Gud välsigna. —
Så skyndar hon bort, rörelsen hotar öfverväldiga henne. Per Magnus ler ett godt, ljust leende och säger undrande: — Hvarför, hvarför?
Han får ej svar på denna fråga, han glömmer
den likväl snart, lyckan och kärleken taga honom helt för sig, men i grefvinnans på Ulfva gemak, där spinetten fått sin plats, ljuda i skymningsstunderna veka, milda melodier, de jubla och sjunga, de gifva svar på frågan, de tala om, att det är kärlekens
allhärskande makt, som aldrig sviker sitt höga mål. *
Mina toner hafva tolkat känslornas känsla, de hafva vaggat oroliga hjärtan till lugn och ro, de hafva gråtit och klagat med den sorgsne, sjungit och jublat i fröjden, jag har varit som en kär vän, den ende förtrogne i glädje som i smärta, — hvad begär jag väl mer af lifvet — se på mig här jag står i min vrå, — talar spinetten — säg, förnimmer du inte en fläkt af poesien, af doften i Le bouquet, hör du icke melodien, som jublade fram, då kärleken, den stora, själfförsakande, tog steget öfver högmodets makt och bitterheten öfver krossade illusioner.
LAVE BECK-FRIIS. †
Natten till den 20 juli afled f. d. svenske och norske envoyén i Köpenhamn frih. Lave Gustaf Beck-Friis. Vi hänvisa till biografi och helsidesporträtt i H. 8 D:s 2:a årg. N:o 14.
DET 20:DE ÅRHUNDRADET I SPANIEN.
gftfrMcgrafi. STRID MELLAN EN TJUR OCH EN TIOER: Tigern hetsas. khm, Brngt sufv^p«r«.
De spanska tjurfäktningarne äro i rätt nedstigande led afkomlingar af de blodiga djurstrider som de gamle romarne i så hög grad älskade. När man läser om hur de gamle vid festliga tillfällen under loppet af några få dagar kunde låta tusen och åter tusen vilddjur sönderslita hvarandra på arenan, förefalla de moderna tjurfäktningarna jämförelsevis beskedliga. Nu har emellertid i San Sebastian en ansats gjorts till återupplifvande af djurkampen i sin "klassiska" form, med djur emot djur, i det att vid en nyligen hållen
tjurfäktning en tjur och en tiger hetsats mot hvarandra. Tiderna förändras och vi äro som vi varit, säger August Strindberg.
— 725 —
