Sida 271
HVAR 8 DAG
sedan, fast med annat tonfall. — Dina toners svall, cher maitre, ryckte mig oemotståndligt bort. Du lärde mig att glömma mig själf för en stund .. .
— Än jag då! sade lian plötsligt, öfverväldigad af allt sitt skärande missmod, sitt pinande tvifvel på henne. — Jag vann ju min musa, madame! Ja, till-lade lian sakta, med ett smärtsamt leende, sådana toner, som dem du nyss täcktes afbryta, dem har du inspirerat. Du hlir ond — ban lade händerna på hennes axlar och såg in i hennes vredesrodnande ansikte. — Min vän, vore det inte skäl i att afkorta denna herdescen? Den stämmer illa med hvad vi sagt hvarandra i går och under de senaste veckorna .. . du vet själf, hvad du sagt och skrifvit till andra?
De bade båda rest sig upp. Och den enda veka känsla, som nu lefde kvar inom henne, var medlidande, då hon såg honom flämtande trycka händerna mot bröstet, medan ögonen beslöjades och ansiktet antog en allt högre färg.
Hastigt slog hon armarna omkring honom och förde honom bort till en lång soffa. Hon hade honom att lägga sig ned, sköt kuddar under hans hufvud, aftorkade svetten från hans panna, smekte hans darrande händer. Och under allt detta söfde hon hans hetsade tankar till ro med bela kraften af sin moderliga varma natur, hela den öfvertygande förmågan i sin rika, fylliga röst. Ja, hon var flyktig,
hon var oförstående, hänsynslös, ofta neddragande — men hon var likväl kvinnan i all sin härliga rikedom, den moderliga älskarinnan, som en gång tog honom in i sin hägnande, tvingande kärlek. Medan ban trött hvilade sitt hufvud på kudden, vårdad af hennes händer, tillät han sig att för en stund hvila från allt bittert.
Ett ögonblick hade ban klart sett, huru allt skulle utvecklas emellan dem. Men låg det ej i deras egen makt att skiljas lugnt och vackert?
— Du är bättre nu, sade hon ömt. — Kom nu, gå till hvila! Du har arbetat för mycket i dag, oförståndige, då du lämnades ensam. Hon smekade hans insjunkna kind.
Han log matt emot henne. — Kära vän, lämna mig nu en stund! Jag vill skrifva, innan jag lägger mig.
— Det, du spelade nyss, frågade hon med en hastig skälfning i ögonlocken.
Ja, svarade han och såg afbedjande upp på henne. — Men slutet skall bli mera harmoniskt.
Efter att ha tryckt en lätt kyss på hans panna frasade hon bort, och hans ögon följde henne med ett frånvarande uttryck.
Lugn och trött satte han sig att nedskrifva de tankar, som nvss ledt hans själ genom smärtans öfvermätt bort mot dödens ro.
(Tillhör Veckans Porträttgalleri.)
Foto. 11 or t man, Göteborg. kikiu.- Bengt su/impaTe
KRONHUSET 1 GÖTEBORG.
Kronhuset är en af Göteborgs äldsta byggnader. 1 detsamma hyllades Karl XI af ständerna vid den till Göteborg förlagda riksdagen 1659 - 60, då nedra våningen apterats till Rikssal. 1680 ändrades salen till Garnisonskyrka. 1898 upphörde gudstjänst att där förrättas och nu vill man inreda huset till magasin och förvaringsplats för 123 från Första Oöta Artilleriregemente utrangerade kanoner.
K. A. BELFRAGE.
Provinsialläkaren i Söderhamns distrikt Knut Axel Belfrage fyllde d. 7 januari 60 ar. Student 63, ined. lic. 71, bataljonsläkare vid Bohusl. reg. 82 och vid Jönköpings reg. 83. Provinsialläkare i Tanums distr. 86 samt frän 91 i Söderhamns distrikt.
A. JOHANSSON.
50 är fyllde deu 8 januari ordföranden i Kanalflottans angfartvgs-
befälhaf varesällskap, sjökaptenen Axel Johansson i Göteborg.
