Sida 524
JOHANNES ERIKSSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Befolkningen i Älfsborgs läns sju södra härader har sedan århundraden med förkärlek ägnat sig år slöjd och köpenskap. Det säges, att dessa bygders karga natur tvingat dess innevånare därtill. Men naturen här är icke så karg, som mången föreställer sig. Det finns inom detta område t. o. m. trakter med verkligt bördig jordmån, men icke desto mindre ägnar man sig äfven inom dessa lyckligare områden åt nämnda binäringar. Folkets håg och fallenhet ligga nu en gång åt det hållet och mindre åt jordbruksdrift.
I gamla urkunder omnämnes, att i Vedens härad bedrefs i synnerhet handelssmide och gröfre träslöjd, i Bollebygds tillverkning af laggkärl, i Ås och Kinds härader svarfning af skålar och annan träslöjd, i Gä-seneds väfning af nöthårstäcken, i Redvägs ox- och viktualiehandel och i Marks väfning af lärft och vadmal. Dessa olika hemslöjder efterträddes så småningom allt mera af väfnadsindustri. Litet hvar odlade lin, som spanns och väfdes. Väfnaderna uppköptes och såldes af gårdfarihandlande eller s. k. knallar.
Men linet var dels för dyrt och dels var tillgången på detsamma för mycket begränsad, för att det skulle kunna utgöra råämne för en större industri. Det var bomullen, som kom att spela den afgörande rollen för dessa bygders industri, och var det en kvinna i Marks härad, som först började använda den. Hon hette Kerstin Andersdotter (född den 22 aug. 1772, död den 22 aug. 1856) på Stämmemad i Kinna socken. Hennes exempel smittade, och snart trängde bomullsgarnet ut linet hos ortens väfverskor. Mor Kerstin blef sedermera af konung Karl Johan såsom belöning hedrad med presenten af en tjock guldkedja.
Mor Kerstin och hennes man Erik hade en 15-årig son, vid namn Sven, en vaken, intelligent och företagsam pojke. Denne insåg, att här var något att göra en handelsaffär utaf. Han köpte till en början i Göteborg 2 bundtar bomullsgarn, som han lämnade ut till väfning, hvarefter han sålde väfven. Så småningom utvidgades denna affär, så att han 15 år därefter (1830—1847) sysselsatte ända till 1,500 väfverskor, och nu hade han förvärfvat sig ett vackert kapital. Genom en tillfällighet blef han bekant med en engelsk maskiningenjör, genom hvilken han fick kännedom om mekaniska väfverier. Nu ingick han kompaniskap med grosshandlare J. Francke i Göteborg och handlanden J. C. Bäfverman i Borås, köpte af den senare en plats vid Rydboholm med del i vattenfall och 1843 hade det första mekaniska väfveriet i Sverige sett dagen. Detta öfvertogs sedan af Sven Eriksson ensam. Sedan anlade han yttermera en fabrik vid Viskafors. Under hans ledning anlades 1853 vid Rydal det första bomullsspinneriet i Mark. Dessutom köpte Sven Eriksson en hel del hemman, hvilka ännu tillhöra Rydboholms bolag och upptaga en areal af omkring 5,000 har, hufvudsakligen skogsmark.
Vid Rydal var anställd en engelsk verkmästare vid namn Edvard David. Denne anlade den första textilfabriken i Borås, nämligen Viskaholms väfveri. Den andra fabriken i ordningen anlades af P. A. Åkerlund (torpareson från Åkra i Kind), nämligen Drufve-fors väfveri. Nu finnas i Borås bortåt 30 textilfabriker. En hel del sådana finnas i Mark och äfven några i Kind och Ås härader. Många af fabriksägarne äro "selfmade men", som genom egen duglighet arbetat sig fram.
När Sven Eriksson vid 65 års ålder afled 1866, efterlämnade han en boupptecknad förmögenhet af 1,057,156 kr. 53 öre, men i verkligheten mycket mera. Han hade dock före sin död utdelat 300,000 kr. till sina 6 barn. Det var en förmögenhet, förvärfvad genom ärligt arbete och utan gnideri, så att Sven Eriksson efterlämnade ett i alla afseenden hedradt minne.
Hans son och efterträdare i verksamheten direktör
Johannes Eriksson, fyllde sistlidne 22 april sitt 65:te lefnadsår. Detta har gifvit oss en välkommen anledning att i dag visa våra läsare en bild af denne industriens storman, och att på samma gång kasta en blick på textilindustriens utveckling i södra delen af Älfsborgs län, med hvilken hans namn är så nära förbundet. Född den 22 april 1839 i Kinna, där föräldrarna bodde, innan de flyttade till Rydboholm, inträdde han vid 9 års ålder som lärjunge i privata elementarläroverket i Göteborg. Sedan detta var genomgånget, äfvensom en kurs vid Handelsinstitutet, blef han faderns biträde på kontoret på Rydboholm och 8 år efter faderns död, då arfvingarna bildat ett bolag — Rydboholms aktiebolag — blef han detta bolags disponent.
Redan under faderns lifstid flyttades väfveriet till Viskafors och å Rydboholm anlades tryckeri, färgeri och appreturverk. År 1879 anlades å Viskafors äfven ett spinneri, hvarjämte såväl här som å Rydboholm samtliga äldre inrättningar nybygts och utvidgats. Förhållandet till arbetarna har alltid varit det bästa och någon sträjk har aldrig förekommit vid dessa fabriker. En vacker, egen kyrka äger Rydboholm. Den byggdes af Sven Eriksson och har sedan blifvit tillbyggd och kompletterad. En pensionskassa har bildats för arbetarna, och uppgå dess fonder till omkring 60,000 kr. Afkastningen af tvänne bolaget tillhöriga handelsbutiker tillfaller denna pensionskassa. Bolaget har egen fattigvård och eget skolväsende, skilda från socknens.
Skötseln af detta stora bolags angelägenheter skulle vara tillräckligt för en vanlig människokraft, men direktör Eriksson är dessutom ordförande i Ry-dals manufakturaktiebol., Skandinaviska gummiaktiebolaget (Svaneholms fabrik) och Kungfors Spinneriaktiebolag samt verkställande direktör i Varberg— Borås järnvägsaktiebolag. Därjämte är han ledamot af hushållningssällskapets förvaltningsutskott och af styrelsen för "de 7 häradernas kulturhistoriska förening" samt har åtskilliga kommunala uppdrag.
Till nämnda kulturhistoriska förening har E. skänkt 25,000 kr. till uppförande af en museibyggnad.
På 1880- och 1890-talen var E. landstingsman, 1884 och 1885 ledamot af riksdagens Första kammare och 1892 och 1893 ledamot af Andra kammaren. Mandatens förnyande undanbad han sig på grund af bristande tid att ägna sig åt dessa uppdrag. E. är kommendör af Vasaorden, 11 kl.
L. E. B.
B. 8 ß.» s7 OCK Hin. MSWTOGRA F. KOM: Bengt Silfversparre.
FRÅN l:sta MAJ-DEMONSTRATIONEN I STOCKHOLM visa vi en miniatyrbild af samlingen å Norra Bantorget. I förbigående nämnes att i byggnaden med de två tornen är inrymdt Nobelinstitutet och dess bibliotek.
