Sida 714
HVAR 8 DAG
gick dåligt för hennes forne lekkamrat, och att han ännu icke var gift. En dag då brodern skulle gå ut, lade Betty en bankanvisning på ett större belopp i hans hand.
— Se där — sade hon lugnt — gif honom det, men säg icke från hvem!
Brodern tog hennes lilla hufvud mellan sina händer och kysste henne på pannan.
— Ädla själ! sade han rörd.
Brodern blef förlofvad och gifte sig. Han bad att Betty skulle följa honom i hans nya hem — men hon ville icke.
År runnö hän.
En dag ringde det på hennes dörr, och pigan underrättade henne om, att en herre önskade att tala vid henne.
Hon gick ut och framför henne stod hennes forne lekkamrat.
Lifvets allvar hade tryckt sin stämpel på hans panna och strött sitt silfver i de bruna lockarne — men hon igenkände honom dock genast.
Ett ögonblick kändes det som skulle hon falla omkull, men så bemannade hon sig och bad honom vänligt stiga in.
Han tog båda hennes händer i sina och såg henne bönfallande in i ögonen.
— Säg först att ni förlåter mig! bad han.
— Det är förlåtet! svarade hon lugnt.
— Tack för det! sade han varmt — och tack för pänningarne!
Hon ryckte till.
— Hvem har sagt--— — stammade hon.
Han log.
— På omvägar har jag fått veta hvem den ädla hjälparinnan var; jag kommer nu för att återbetala och tacka för lånet!
Han släppte hennes händer.
— Jag har en bön till eder — började han ånyo
— vill ni icke komma hem till min hustru?
» Hon är mycket sjuk och längtar efter en vänlig och mild kvinna att tala med.
Hon ryckte häftigt till — men därpå gled ett ljust leende öfver hennes fina ansikte och hon svarade vänligt:
— Jag skall komma!
Han fattade åter hennes hand och tryckte en kyss på den.
— Gud välsigne er för det! hviskade han sakta
— därpå vände han sig om och gick.
Då hon var ensam kastade hon sig på knä och gömde snyftande ansiktet i den röda schaggsoffan.
Det var hennes andra och sista kamp.
Hon var hos hans hustru icke allenast en liten stund utan under hela dennas svåra sjukdom, och då hon åter var frisk och tant Betty, som den ädla vårdarinnan nu kallades, skulle återvända hem, blef det stor sorg bland barnen. De sleto henne i kjolen och ropade i korus:
— Tant Betty får inte gå!
Föräldrarne sågo leende på dem.
— Där ser ni, Betty, sade fadern, barnen vilja ej släppa eder, uppfyll därför min och min hustrus varmaste önskan: Blif hos oss för beständigt.
Och så blef det."
Trähästen gled ur den lilles hand ned på tant Bettys fot, så hon vaknade. Hela rummet var insvept i djupaste mörker, men borta i ena hörnet försvann just sista skymten af sagornas fe i sin ljusa dräkt.
In genom fönstret gled en klar månstråle och dansade på den uppslagna sagoboken.
Det var en gång —--
F to Wallin, Hl rnös nu. Kiirit, a -h. m .mim—nin. Biskop Johansson (1), Biskop Bergqvist (2). Kyrkoh Brandell (3), Kontraktspr. Arbman (4), Kontraktspr. Bergman (5), Kontraktspr. Lundström (6), Domprosten Vester (7), Prosten O. Löfvenmark (8), Teol. d:r Ahnlund (9), Kyrkoh. Sillén (10), Kontraktspr. Wagenius (11), Kyrkoh. E. M Nordling (12), Kyrkoh. Englund (13), Kontraktspr. Bill (14), Kyrkoh. Karlsson (15), Kontraktspr. Åkerstedt (16), Kyrkoh. Sundelin (17), Kyrkoh. Lindeman (18), Kyrkoh. Edén (19), v. Pastor Vinblad (20), Kyrkoh. Öberg (21), Kyrkoh. Löf (22), Kyrkoh. R. Markgren (23), Konsist.-not. Högström (24), Kyrkoh. Hoflin (25), Kyrkoh. Hallberg (26), Kyrkoh. Bjurberg (27), Kontraktspr. Boström (28), Kyrkoh. Nordling (29), Prosten Åkerberg (30), Lektor Magnusson (31), Kyrkoh. A. Nygren (32). Kyrkoh. Sellin (33), Kontraktsprosten Genberg (34), Kontraktspr. Modin (35), Komminister A. Eriksson (36), Prosten Blixt (37), Pastor Sunneman (38), Kyrkoh. A. Markgren (39), Kontraktspr. rtberg (40),
- 696 -
LULEÅ STIFTS FÖRSTA PRÄSTMÖTE.
GRUPP AF DELTAGARE.
