Sida 780
NÅGRA BILDER
Liksom vi förut (2:a årg. rvo 36) återgifvit en serie Uppsalavyer, meddela.
Foto, Jonns Kftertr., Lund.
Längst till vänster ZOOLOGISKA MUSEUM. Bakom detta synas DOMKYRKANS torn. LUNDAGÅRD OCH
I fonden synas BIBLIOTEKET samt,
TVENNE AKADEMISKA SÅNGANFÖRARE.
TILL PORTRÄTTEN Å FÖREGÅENDE SIDA.
IVAR EGGERT HEDENBLAD.
Det är i Paris 1900.
Uppsalasångarne skola sjunga i Trocadéron, och midt på den varma junieftermiddagen strömmar publiken in i det stora konsertpalatset.
I salen bakom tribunen gå sångarne af och an i ovanlig oro. De ha redan sjungit på många konserter och borde känna sig trygga och segervana. Ty framgången har öfverallt varit densamma. Men spänningen är i dag osedvanligt stor.
Icke ens Hedenblad kan fullkomligt behärska sin nervositet. Han som eljest brukar gå omkring trygg och lugn, småpratande och mönstrande på samma gång, är sig icke lik i dag. Han nynnar icke, och ingen vågar tilltala honom. Han tycks misstänka, att hvarenda sångare skrikit sig hes på "Vive la France", och hvarför taga inte de där förstebasarna handskarna på sig, så att de äro färdiga i rätt tid?!
Förstebasarna uppfånga blicken och känna sig plötsligt osäkra på sina stämmor. Oron stiger och — minuten är inne.
På tribunen stå sångarne i en tät halfcirkel. Hedenblad bugar sig för publiken och går upp på an-förarpallen. Mönstrar leden och ger ton.
Spänningen är mångfaldigt större och vill omedelbart brusa ut i sång. Hvarje sekunds uppehåll är en pina för kören.
Ännu håller anföraren tillbaka. Han försäkrar sig om, att hvarenda blick läser i hans egen, att hvarenda tanke är hypnotiserad af hans taktpinne.
Och så:
"Hör oss Svea ..
I ett ögonblick är all spänning borta. Triumfen har börjat. Ty denna dag firade Uppsalasången — och därmed Hedenblad — sin största triumf.
Hvem tänker i denna stund på allt som ligger bakom en sådan triumf? På de mödosamt samlade traditioner, på de år af arbete, som utgöra dess förutsättning, eller ens på de repetitioner som närmast bära upp den?
Det är sant, Hedenblad är icke den förste — icke traditionens skapare. Ingen glömmer att nämna Oscar Arpis namn på samma gång som hans eget. Men å andra sidan är det häller ingen som glömmer hvilken vårdare Hedenblad varit för god tradition och hvilken starkt personlig färgning han gifvit densamma under sin förvaltningstid. Kommen som 20-årig student till Uppsala 1871, blef han snart Josephssons högra hand, och var redan 1875 studentkårens sånganförare. Som sådan har han kvarstått tills för ett år sedan.
Allmänna sången! Det är ett ord med klang. Klang af fest och vår.
Och ändå, hvilken snötung massa är icke denna allmänna sång. Hvilka järnnäfvar fordras icke för att
— 762 —
