Sida 416
på nya samfärdsleder.
RESEBILDER FRÅN KEMI—TORNEÅBANAN. FÖR HVAR 8 DAG.
HVAR 8 DAG innehöll förra året en illustrerad skildring af vår nordligaste stad vid finska gränsen, Haparanda, i samband hvarmed äfven grannstaden. det minnesrika Torneå, presenterades i ord och bild. Vi vilja denna gång till galleriet af skisser och bilder från norra gränsen foga en kortfattad redogörelse för den nya finska kustbana, som redan för ett par år sedan blef färdig från Uleåborg till Kemi stad, sedermera forsattes och förra hösten öppnades för trafik till Torneå, medan vi på svensk sida ännu icke hunnit åstadkomma en af behofvet påkallad förbindelse med det finska järnbanenätet. Frågan kommer likväl före vid innevarande riksdag, där man emellertid af några uppenbart misslyckade strategiska skäl synes åtminstone inom ett visst parti vara intresserad af att draga banan icke till Haparanda stad, dess naturliga ändpunkt, utan till en obetydlig plats, Karungi, öfver två mil uppåt Torne älf. Sveriges nordligaste stad blefve i så fall isolerad i en ohjälplig afkrok och all dess handelsrörelse i dessa trakter skulle komma att söka sig öfver till Torneå.
När en resande för några år sedan hade afsikten att från Uleåborg resa norrut — han var måhända tjänsteman och ägde att inställa sig i Kittilä, Enare o. s. v. uppe i Finska Lappland eller tillhörde de kringresande internationella handelsombuden och ansåg med firmans intressen öfverensstämmande att göra en sväng öfver Norra Botten — hade han en rätt besvärlig och tidsödande väg framför sig. Afståndet till Torneå stad var omkring 15,5 mil, och landsvägen dit passerade åtskilliga älfvar, som särskildt vår och höst voro tråkiga och ibland riskabla att befara. Äfventyr på färden förekommo tidt och ofta; särskildt kunde öfverfarten af Kemi älf, denna Pohjolas mäktiga pulsåder, vara en mycket kinkig sak-Inrättandet af den bana, som från det gamla minnesrika Uleå (Uhleå) leddes upp till den nuvarande svenskgränsen, hälsades af dessa skäl med högt och ljudligt bifall af alla resenärer, ej minst af dem som i likhet med undertecknad haft det mer eller mindre tvifvelaktiga nöjet att under skilda årstider efter häst tillryggalägga här ifrågavarande väg. Tyngdpunkten i järnvägens verksamhetssfär är emellertid banans beskaffenhet att åt den industriella och kommersiella samfärdseln erbjuda en bekväm och snabb kommunikationsled, som efter hvad man vill hoppas inom ej alltför aflägsen framtid måtte mötas af en förbindande motsvarighet inom svenska landamären.
Resenärernas tankar må syssla med börsnote-l ingår och transitohandel, firmanamn ur handelskalendern och möjligheten till gynnsamma affärer eller, opraktiskt nog dväljas kring dessa trakters historia eller deras betydenhet i fråga om en turists nyfikenhet och eventuella naturintressen — ingens förväntan
skall dock bli gäckad. Klagar commissvoyageuren öfver bristande »affärsvillighet» — såsom den dråpliga termen verkligen lyder — klagar han vanligen dumt, och skulle den resande icke vara belåten i öf rigt, äro å ena sidan hans kunskaper och fantasi, å den andia sidan hans tvenne ögon icke rätt juste råde. Här finnes faktiskt mycket att göra — à faire cest affaire! — och mycket att intressera sig för, Fornvännen kan gå tillbaka till den tid, då uster-sjön var ett inhaf och konstatera att han färdas fram öfver en terräng, som stigit ur hafsens djup sedan den »baltiska insjötiden», då Ancylussjön afstängdes fi ån hafvet. Låter han sina intressen begränsas af den för historisk forskning åtkomliga perioden, erinrar han sig bland annat, att redan år 1375 ett litet fäste anlades på Linnansaari vid Ule älfs mynne och att Uleå borg anlades af Johan III anno 1570 samt vidare att staden grundades 1605 och privilegierades 1610. Io (Ii, Ijå), Kim (Kemi) och Tji o r n (Torneå) nämnas redan i rimkrönikan. Birkarlarne, dessa forna tiders egenmäktiga köpmän eller bor gare, hade just i dessa trakter kring Norra Botten sina mest betydande operationsplatser och företogo vid några tillfällen formliga plundringståg långt in på ryskt område. Kemi ännu kvarvarande sockenkyrka byggdes år 1329, och vid Torne älfs mynning, där en själfständig sockenförsamling är känd åtminstone från 1324 och kulturplatsen säkerligen är myc ket gammal, tillkom år 1621 en privilegierad stad T o r n ö ö, sedermera kallad Torne och Torneå, på finska Tor nio. I Dahlbergs »Suecia» ingår en intressant plansch från detta gamla Tornöö, som på sin lid blef vida beryktadt genom gradmätningsexpe-
K lif hf Benrrf Silfversparre
KEMI SOCKENKYRKA, byggd 1329.
— 398 —
FÄRGAN MELLAN TORNEÅ JÄRNVÄGSSTATION OCH TORNEÅ STAD.
Kliché: Bengt Silfversparre
