Sida 764
KARL FREDRIK PIEHL. †
TILL 'PORTRÄTTETA FÖREGÅENDE^ SIDÄ>
Den 9 augusti afled i Sigtuna en af vårt lands mest skarpsinnige och för sitt fack entusiastiske vetenskapsmän, e. o. professorn i egyptologi vid Uppsala universitet, fil. d:r Karl Fredrik Piehl.
P. såg dagens ljus i Stockholm den 30 mars 1853-Föräldrarne voro bagaremästaren Carl Theodor Piehl och Carolina Cecilia Skarstedt. Efter att ha aflagt mogenhetsexamen vid Stockholms gymnasium, blef han 1876 fil. kand. i Uppsala och 1881, efter aflagd licentiatexamen, fil. d:r, hvarvid han erhöll fakultetens pris för förtjänstfull gradualafhandling, behandlande ett egyptologiskt ämne. Han blef senare år docent i egyptiska språket vid Uppsala universitet och utnämndes 1893 till e. o. professor i egyptologi därstädes, sedan Riksdagen beviljat anslag till en e. o. professur i nämnda ämne för Piehl — ett vackert erkännande från statens sida af den redan då europeiskt berömde mannens verksamhet.
I maj 1889 blef P. prefekt för det på hans initiativ grundlagda museet för egyptiska fornsaker i Uppsala, hvilket sedan maj 1895 benämnes Victoriamuseet efter Kronprinsessan, som skänkt stora samlingar dit. Genom anordnande af populära föreläsningar och på annat sätt samlade P. för museets räkning en byggnadsfond af omkring 20,000 kr., och det är att hoppas, att de dyrbara föremålen i framtiden skola få ett dem värdigt hem.
P. har själf en gång berättat, huru han kom att ägna sig uteslutande åt det forskningsfält, hvarpå han vann ett så stort namn.
— Som ung student — yttrade han — kom jag i början på 1870-talet att deltaga i de utgräfningar, som då leddes af nuvarande riksantikvarien Hans Hildebrand. Mitt intresse för arkeologien vaknade, och jag beslöt att ägna den ett grundligt studium, börjande från början.
Jag hann emellertid aldrig längre än till de gamla egyptierna. Där råkade jag fast för lifvet. —
P. var hufvudsakligen autodidakt som egyptolog. Endast under några få månader på 1870-ta'et åtnjöt han utrikes undervisning af andra. Han besökte sommaren 1877 med Sederholms resestipendium Lund och Köpenhamn för studier i därvarande egyptolo-giska och förhistoriska samlingar samt reste 1878—79 i Frankrike och Italien, hvarvid Louvrens samt Fiumes, Bolognas, Florens', Roms och Neapels egyptologiska samlingar studerades.
Först i november 1882 kom P. till sina drömmars land, Egypten själft, där han vistades till juni 1883 och åter uppehöll sig okt. 1883-mars 1884 med Thuns resestipendium och understöd af statsmedel för studier i Kairos museer och i öfre Egyptens tämpel och forntidsgrafvar. Juni 1887—maj 1888 uppehöll P. sig, som Letterstedtsk stipendiat, för tredje gången i Faraonernas land, där Nilen befors med dohabije — en seglande flodbåt — till första katarakten, och så väl Fajüm som deltat besöktes.
År 1892 utförde P. med statsunderstöd arbeten i Leidens och Londons egyptologiska museer. Han deltog vidare som Sveriges ombud i flere utländska orientalistkongresser och blef medlem af åtskilliga utländska vetenskapliga sällskap.
Outtröttligt verksam för sin vetenskap, som i hans ögon var den viktigaste af alla, såsom utgörande en grund till både historia och naturvetenskap, religion och filosofi, men därför visst icke föraktande annat slags lärdom, har den originelle, ja i sitt väsen stundom bizarre professorn, hvilken med sin framstående musikaliska begåfning nog var ett stycke artistnatur, så väl utgifvit en mängd vetenskapliga afhandlingar som ett par populära verk. I de förra meddelar han
sina upptäckter och iakttagelser på den egyptiska grammatikens, ordbokens och syllabarets områden, samt framstår i sina "Inscriptions hiéroglyphiques" som den främste kännaren på sin tid af ptoleméer-och romaretidens inskrifter. Han utgaf också sedan 1896 den af honom uppsatta tidskriften "Sphinx, Revue critique embrassant le domaine entier de l'égyptologie", genom hvilken han i viss mån gjorde Sverige till ett centralland för sin vetenskap.
P:s populära verk bestå af "Från Nilens stränder", 1895, och "Bilder från Egypten", 1896, och kunna varmt rekommenderas åt litet hvar, såsom varande lika underhållande som på ett lättfattligt sätt lärorika arbeten. I det senare får man t. ex. en briljant lektion "Om hieroglyfer", så att ingen behöfver sväfva i okunnighet om dessa teckens beskaffenhet och sättet hvarpå man lyckats tyda dem. Det är för resten en svensk, diplomaten och orientalisten Johan David Åkerblad — f. 1763, död 1819 — "den förste egyp-tologen", såsom han kallats, hvilken gifvit klaven till hieroglyfernas tydning, i det att han kom till ett någorlunda riktigt resultat beträffande en del af inskriften på det stora basaitblock, som vid staden Rosette upptäcktes af 1798 års franska expedition till Egypten, och hvilket numera — "Rosettestenen" — förvaras i British museum i London. Svensken Åkerblads upptäckt har varit epokgörande för egyptologien — och svensken Piehls verksamhet har bragt densamma allt längre framåt.
S. H. WIKBLAD. †
Den 13 aug. afled å Dalarö nära Stockholm presidenten i kammarkollegium Sven Herman Wikblad.
Född i Stockholm d. 7 juli 1841, blef W. student i Uppsala 1860, där han 1863 afl. hofrättsex., utn. 1868 till v. häradsh. och 1873 till sekr. och ombudsman i riksgäldskontoret, hvilket ämbete han innehade tills han d. 12 sept. 1889 kallades att såsom konsultatativt statsråd i ministären följa den dittillsvarande ordf. i riksgäldskontoret frih. Åkerhielm, som då blef statsminister. W. var vidare 1875 89 sekr. å statsutskottets riksgälds-afdeln. och 1884-89 i själfva utskottet, var ledamot af skatteregleiingskommittén 1880 82 samt af kommittéerna för afgifvande af förslag till ny instruktion för riksdagens revisorer 1884 och till ny bolagslagstiftning 1886—89. Under 1880-89 var W. led. af teatrarnas pensionsinrättn. styrelse och deltog 1889 i stiftandet af teaterbyggnadskonsortiet. 1876—89 var han ordf. i Musikaliska konstföreningen och blef 1884 ledamot af Musikaliska akademien, i hvars förvaltningsutskott han hade plats 1885-89.
I ministären var W. särdeles nyttig på grund af sin inträngande författningskunskap och sin stora erfarenhet på flere områden. Han blef 1901 Hans Forssells efterträdare som president i kammarkollegium.
I ovanlig grad musikalisk var W. en af stödjepelarne för det musikaliska lifvet i Stockholm.
afled den 13 augusti.
— 746 —
