Sida 406
HVAR 8 DAG
som en riktig nåd a't hon vill tala till en. Då vi skildes åt gjorde hon mig några frågor angående en bok, som hon ville skaffa sig. Jag svarade endast helt flyktigt, ty jag var så upptagen af henne själf. Dagen därpå reste jag utan att återse henne. Då tåget ångade ut från stationen, tänkte jag med vemod på henne, som jag troligen aldrig mer skulle återse. Hon hade dock ej gjort djupare intryck på mig än att jag, då jag ungefär en vecka efteiåt erhöll ett bref undertecknadt med hennes initialer icke genast kunde erinra mig hvem hon var. Det var åter boken. Hon ville veta på hvems förlag den kommit ut, det hade jag glömt säga. Jag blef emellertid förtjust öfver den doftande lilla biljetten, skrifven på det mest graciösa sätt. Jag svarade kanske väl entusiastiskt och så utspann sig emellan oss en korrespondens. Aldrig kunde jag ana att en så förtjusande kvinnosjäl gömde sig inom det glänsande skalet! Du skulle bara läsa hennes bref — än kvicka, spirituella sprakande som ett fyrverkeri, än åter ljufva, ömma smekande vittnande om sann kvinnlighet och än åter djupa, själfulla mäktiga som ett ackord i moll. Ah, Selmer, en härlig kvinna!»
Selmer nickade.
»Ja visst och så — blef du galen?»
»Ja, som du säger, jag blef het af längtan, då jag läste hennes bref och jag fick ingen ro hvarken natt eller dag. Så skref jag —»
»Och friade?»
»Inte direkt, men jag sade henne i alla fall mina känslor. Jag sade henne att hennes bref lärt mig inse hvilken sällsynt kvinna hon var och att blott hon själf ville skulle hon blifva min.»
»Nå, hvad svarade hon?»
»Undvikande, skälmaktigt, en riktig fjärilslek. Men jag har nu skrifvit om igen, ett bref på hvilket hon icke kan underlåta att gifva ett bestämdt svar.»
»Och du tror att det blir jakande?»
Kandidat Block började trefva i västfickan och drog fram några sammanvikna bref.
»Hör själf», sade han. »Ditt bref verkade som
en hafsvind — så friskt, så sundt och fullt af lef-nadsmod. Just sådan vill jag hafva dig med högburen panna och dristig blick utan rädsla för lifvet med alla dess blindskär — — —» och här på ett annat ställe: »Du vet hurudan jag är — en stämningsmänniska ut i fingerspetsarna, impulsiv ända till galenskap, men först och sist en kvinna, som så väl behöfver en stark skuldra att luta sig emot.»
Han gjorde ett uppehåll och såg bort på vännen.
»Så där skrifver inte en kvinna till hvilken man som helst.»
Doktor Selmer hade rest sig upp och stod nu med ryggen vänd åt Bock.
»Nej visst», sade han i en underligt tjock ton.
»Här — hör vidare.» Och Bock fortsatte att läsa med en röst, som darrade af sinnesrörelse: »— — — Du vet hur jag genast vid första sammanträffandet drogs till dig oemotståndligt som stålet mot magneten. Kanske var det något af detta underbart mystiska, hvaraf det finns så mycket mellan himmel och jord. Du är en man och en man, som af mig skulle kunna skapa en sann kvinna, ty —»
Selmer vände sig häftigt om.
»Låt nu mig fortsätta!» »Ty inom mig finnes möjligheter till allt såväl ondt som godt och den man —»
Brefvet hade glidit ur Bocks slappnade fingrar och han stirrade på vännen som på en andesyn.
»Du? Hur kan du veta —?»
Selmer skrattade tungt.
»Emedan hon skrifvit alldeles precis detsamma till mig!
»Hon! Till dig? Det är inte sant!»
Selmer gick tigande bort till sitt skrifbord, drog ut en låda och framtog några bref, hvilka han räckte åt vännen.
»Känner du igen dessa?»
Bock fattade dem mekaniskt och vek upp dem.
»Ja», mumlade han. »Färgen ljusgrå — parfymen théaros, det är hon.»
Selmer nickade.
Efter fotografi. KlichfKern. A.-B, Bengt Silfversparre Sthlm_Obø
FRÅN DOCENTEN OTTO NORDENSKJÖLDS BESÖK I HELSINGBORG, i och för föredrag om sydpolsexpeditionen, återgifva vi en gruppfotografi därå återfinnas ett flertal af stadens mera bemärkte män: Vi namnteckna: Doc. Otto Nordenskjöld (1), F. utrikesministern grefve C. Lewenhaupt (2), Ofverstekammarherren frih. O. Peyron (3), Konsul N. Persson (4), Ing. A. Larsen, London (5), Kamrer C. A. Callmer (6), Grossh. A. Sylvan (7), Löjtn. grefve E. Lewenhaupt (8), Rådman E. Henckel (9), Löjtn. frih. C. Bennet (10), Dir. I. P:son Henning (11), Kapten A. Meyerson (12), Ing. E. Bexelius (13), Dir. S. P:son Henning (14), Dir. C. Rydberg (15), Red. H. Selde-ner (16), Kapten M. Sperlings (17), Ing. T. Röing (18), Kapten O. Lundqvist, Kristianstad (19), Konsul H. Horndahl (20), Impressarien
H. Tahlberg (21), Kapten O. Banck (22).
— 388 -
