Sida 790
HVAR 8 DAG
jade mästra som då han förr gick i fåran efter plogen: hit, hit — proo!
Detta hörde dottern som satt i rummet och stickade. Hon trodde att han börjat yra eller drömde och hon frågade:
— Drömmer du, far?
Då rycktes gubben bort från de vidsträckta åkrarna och fälten och såg på sin dotter. Nu förstod dottern att far ej sofvit, utan talat i yrsel och hon tänkte, att nu var döden nära. Därför gick hon ut till bröderna på åkern och sade, att nu skulle nog far till att dö.
Men gubben som ryckts bort från sin inbillade värld af dotterns fråga, fick inte riktigt tag på trådarna igen. Han mindes blott, att han varit långt
Då kallade den gamle på sönerna, att de skulle komma närmare. När de stodo kring honom sade han:
— Jag vill se mina åkrar — än — en — gång.
De förstodo ej riktigt hvarför far ville se sina åkrar just som han låg och stred med döden. Men säga honom mot ville de ej, och så gingo de ut på gården efter flanket till höskrindan. Därpå ljfte de den gamle upp och buro honom öfver åkrarna.
Och han såg sitt verk, det han i femtio år plöjt, och det blef ljust kring hans själ.
När han kom till Hästhagen, den äldsta af det han plöjt, så tog han med handen och strök öfver de halfmogna axen. Då de buro honom därifrån, såg han att ett af rågstånden utmed kanten blifvit knäckt och nu låg utmed jorden. Och han bad en af sönerna resa det
upp.
När de burit honom kring alla fälten och voro på väg hem med den gamle, så låg han lugn och tänkte:
— Nu törs jag gå inför vår Herre.
Sen slöt han ögonen, liksom för solens skull. Och sönerna gingo mot hemmet med sin börda och satte ner den på trappan till huset. Då var den gamle Franken död.
HVAR 8 DAGS FOTOGRAF I STHLM. K:M: sufier*.
ETT ATTENTAT I
STOCKHOLM.
borta på grannarnes mark och plöjt. Det, visste han, kunde inte vara någon verklighet. Det hade han legat och drömt. Tänk om han legat och drömt alltsammans! Kanske han aldrig plöjt någon åker. Kanske han bara drömt det. Kanske gården låg lika som då han fick den. Hvad skulle då vår Herre säga?
Han försökte resa sig på armbågen och se ut genom fönstret. Men han orkade ej lyfta sig så högt, att han kunde se åkrarna. Han bara såg att där var sol där ute.
Så kommo sönerna in, som dottern hämtat. De satte sig tysta och den äldste sade:
— Har du det svårt, far?
— Åh — nej — vår — Herre — är — mild.
Men sönerna sågo, att fars blick lopp orolig mot fönstret.
— Hvad är det far grubblar på så tungt? hviskade flickan till bröderna. Men de visste inte.
Kliché ■ Bengt Silfversparre.
ATTENTATET MOT CENTR1FUGAL A.-B:S DIREKTÖR, Herr K. F. LUNDIN, å bolagets kontor i Stockholm. Exteriör af det hus, Hamngatan 8, där bolagets kontor är inrymdt. (X Direktionsrummet, där olyckan skedde). — Interiör af direktionsrummet, där den inlämnade helvetesmaskinen exploderade. (1. Direktörens rum. (2. Platsen
där lådan stod).
— 772 —
HVAR 8 DAGS FOTOGRAF I .STHLM.
