Sida 682
GOSSAR BLÅ UNDER DANNEBROGEN. III.
Vi ha från flera håll erfarit, att våra båda serier porträtt af svenska frivilliga i danska kriget 1848—50 väckt uppseende och med lifligt intresse mottagits både af den äldre generationen med personliga minnen från den tiden och af den yngre, hvilka genom familjtraditioner och hörsägen lärt känna åtminstone namnen på de mera framskjutna af dessa "gossar blå under dannebrogen".
I Birger Schöldströms nyligen utkomna arbete om dessa uppräknas de, efter officiella källor, fullständigt, och ej mindre än 65 porträtt af dem meddelas i detta arbete; sedan har "H. 8 D." kommit med 18. Summa 83 således af den käcka skaran — vacker numerär således efter så många år.
Men nu marscherar i våra spalter upp numro 84: — den allra förste af de svenskar, som anno 48 ställde sig i de danska leden, och i dansk officersuniform från den tiden, till! I Schöldströms arbete finnes en fohan Bernhard Bergman, om hvilken S. dock blott kunnat uppleta, att han varit från Västergötland, att han i slutet af 1849 stått som sekondlöjtnant vid 3:dje danska linie-bataljonen samt att den bekante danske statsmannen Orla Lehmann i en uppsats nämnt honom som en å såväl tapperhetens som den enskilda karaktärens vägnar särdeles framstående personlighet.
Se här emellertid fullständiga data om honom.
Född 2 juli 1823 å Lagerholms bruk, i Västergötland samt son af bruksägaren C. G. Bergman och dennes maka Gustava Magdalena Thun, genomgick Johan Bernhard Bergman Skara elementarläroverk och blef vid 17 års ålder volontär och vid 19 furir vid Västgötadals regemente. Åren 1843—44 genomgick han en kurs vid Degebergs landtbruksinstitut, under den berömde Edvard Nonnens ledning, samt köpte 1845 egendomen Ingemarstorp i Östergötland. Han ville dock ytterligare sätta sig in i landtbrukets rationella skötsel och begaf sig 1846 till Danmark, redan då ett landthushållningens mönsterland. Han
J. B. BERGMAN.
konditionerade på flera större egendomari Jutland och Slesvig.
Så bröt kriget ut 1848. I dess första början bildades frikårer — de s. k. Herregaards-skytterne — med grefve Viggo von Holstein-Rathlon, baron Blixen-Finnecke och andra unge danske adelsmän i spetsen, och häri ingick, redan i mars den unge svenske agronomen. Bergman deltog i affärerna vid Bare 9 april och vid Slesvig 23 samma månad samt i flera skärmytslingar. 1 september 1848, efter första stilleståndets ingående, upplöstes fribataljonen, och Bergman, hvilken redan i april befordrats till sekondlöjtnant, blef deta-chementsbefälhafvare för en trupp af 60 man, hvilken afsändes till Bornholm, dels för att inöfva därvarande milis, dels förstärka garnisonen å fästningen Christiansö. I augusti 1849 placerades han vid 3:dje linie- och i oktober vid 10:de lätta bataljonen, där han 21 februari 1850 blef premierlöjtnant. Sedan efter Fredericia-slaget de flesta svenska frivillige aftackats, hade nämligen Bergman kvarstannat i danska armén. Han gjorde nu hela fälttåget till slut och blef därefter fortfarande i dansk krigstjänst samt var när kriget ånyo bröt ut 1864 kompanikommendör vid 3:dje li-nieregementet och förde befäl vid Dannevirke. Efter detta senare krigs slut tog han, som kapten, afsked ur dansk krigstjänst samt återvände till fäderneslandet, där han alltsedan varit godsägare i Småland, ända tills nyligen då åldern nödgat veteranen att slå sig i ro, numera bosatt i Karlshamn.
Änkling två gånger — efter Gustava Zethelius och Charlotte Witthoff — är kapten Bergman i sitt 3:dje äktenskap förenad med Julia Esolinda Kinmansson.
Kapten Bergman är —- sedan professor Ångström och gymnastikdirektör Edholm, hvilka anno 48, då frivillige uppsalastudenter kämpade i den ofvan nämnda fribataljonen, numera aflidit — den siste svenske " Herregårdsskytten".
De "svenskar under Dannebrogen", som vi visa på nedanstående bild, deltogo tappert i 1864 års dansk-tyska krig, "nordens stora sorgedrama", som det kallats, och firade här om dagen 40-årsdagen af den blodiga striden vid Als den 29 juni 1864 med en middag å Hasseibacken. Ett betydligt större antal af i kriget deltagande svenskar än de tretton bordsgästerna finnas ännu kvar i lifvet, och däraf lefva många i Stockholm. Af en eller annan anledning hade de emellertid icke kommit med på festen, vid hvilken generalmajoren frih. Z. Rudbeck var den, som höll högtidstalet.
I samband med gruppbilden återgitva vi en bild af förre järnvägsinspektoren och bankdirektören R. Wållgren i Stockholm, hvilken äfven deltog i kriget och blef svårt sårad på Als. Hr W. är den ende kvarlefvande af de i dansk-tyska kriget deltagande svenskarne, som innehar Dannebrogsmännens hederstecken (silfverkorset). Från 1848 års krig lär likaledes blott en svensk Dannebrogsman finnas kvar.
m-AR 8 DAOS FOT
