Sida 761
PORTRÄTTGALLERI
o. t. rosenlöf. †
En af Ofvansjö sockens mera bemärkta medlemmar, f. folkskolläraren och organisten Oscar The-odard Rosenlöf, afled den 10 juli vid 79 års aldtr.
e. nylin. †
Kyrkoherden i Lima, Erik Nylin, afled den 13 juli vid 60 års ålder. Stud. 74, prästvigd 77, kyrkoherde i Säby (Västmanland) 78—02 ,då han tillträdde Lima pastorat.
c. g. f. b. adlercreutz. †
Den 28 juli afled i Strömstad majoren vid Svea Lifgarde, grefve Carl Gustaf Fredrik Bolivar Adlercreutz, 51 àr gammal. Utexaminerad från Karlberg och s. å underlöjtnant vid Svea Lifgarde avancerade A. vidare till major.
k. v. a. alin. †
Kyrkoherden i Säters stads- och landsförsamling, Knut Vilhelm Axel Alin, afled den 28 juli 55 år gammal. Stud. 60, prästvigd 76, komminister i Stiernsund 82, kyrkoherde i Säter 98.
(Forts. fr. sid 741.)
dåren blifvit fullkomligt oumbärliga. Långa sträckor få de tillryggalägga på ofta svårtillgängliga vägar, dryga lass få de bära på sina ryggar. Hela karavaner ser man ofta komma inifrån landet, alltid med en mängd reservhästar för packningens ombyte, och när nya varor hämtats, går färden tillbaka igen. Det är sådant som verkar gammaltida; men kanske skall redan nästa generation kunna omtala som något försvunnet, huru man i "deras ungdom" måste forsla och färdas. Så, som en föregående generation kunnat göra det i utlandet. Här i staden ser man ofta hästarne gå ensamma genom gatorna, ner till brunnen att dricka; de sköta sig så väl själfva, göra ingen förtret.
Reykjavik vill bli storstad, och mången af dess invånare menar väl, att det redan är det. De som varit utrikes och fått smak för lifvet där, ta lätt de främmande sedvänjorna med hem, och främlingarna, helst engelsmän, bidraga ju till att låta folket i det utländska se något "intressant", värdt att efterhärma. De isländska studenterna kunna i Köpenhamn med särskilda förmåner besöka universitetet, och det är icke så underligt, att de vid hemkomsten vilja uppträda som "världsmän". Visst är det till skada för ett i öfrigt så högt bildadt folk, då det blir efter i utvecklingen; men jag tror ock, att det är mindre lyckligt, då man för hastigt vill tillägna sig det "nya"; man kan ej välja med urskiljning, man kan ej taga vara på det af ens eget som borde gömmas, och man glömmer, att de där ute kanske ofta förlora det,
som hade varit bättre att ha kvar. För den som ej tycker om det gamla, som vill reformera, vore här nog mycket att göra; det skall dock dröja länge, innan man får den isländska karaktären omskapad. Folket i allmänhet är för godhjärtadt, för innerligt ärligt, för långsamt också, för att icke vilja ställa sig eftertänksamt, ja misstroget gent emot mycket af det lockande, europeiska. Den vänskapliga innerligheten är ännu så utpräglad, att det intet ovanligt är att se gamla skäggbevuxna karlar kyssas riktigt hjärtligt midt på gatan; också tyckas barnen mycket länge hållas i ledband af föräldrarne; familjelifvet står i det hela taget högt.
Låt mig till sist tala om, att isländarne äro ett musikaliskt folk, och att konserter ej äro ovanliga; många svenska sånger, både i original och öfversättning, stå alltid på programmet. Vidare har ett sällskap amatörer nyligen spelat Alt Heidelberg, icke mindre än fem aftnar, och särskildt hufvudrollerna sköttes riktigt bra.
Jag har skrifvit ned dessa små intryck, då jag är säker om, att mången därhemma skall finna nöje i att höra något från ett land, hvars historia är så nära förbunden med den skandinaviska, och då jag vet, huru föga man känner till att isländarne äro ett kunskapsrikt, begåfvadt folk, fullt jämnställda hvad vetande och lifsåskådning angår, med hvilket annat som helst. Och äro de till sina sedvänjor ännu något ålderdomliga, så äro de till ersättning så mycket mera härdade och ofördärfvade --V. Z.
SKOGSMANNAMÖTE.
Foto. Stenholm, Hernösand. Kliché: Kem. A.B, Bengt Silfversparre Sthlm_Gbg
DELTAGARE I NORRLANDS SKOGSMANNAFÖRBUNDS 6:TE ÅRSMÖTE, som nyligen hölls i Hernösand.
