Sida 37
VINGA.
ETT BESÖK AF EIN.
Beskrifning och fotografier speciellt för HVAR 8 DAG.
Foto. Hartmen, Gbg.
VINGA, SEDD FRÅN VINGA SAND.
Kliché: Bengt SVfirrsparre.
I Sverige, — klippö i Göteborgs skärgård, 3 mil västerut, ytterst i hafsbandet, rätt i farleden, fvr-, lots-, telegrafstation. -— —
Detta är icke afsedt som geografiskt korrektiv för landets ostkustbor, nej, endast en nödig upplysning för de Labradorindianer, i hvilkas, händer detta nummer af HVAR 8 DAG kan falla! — Re-daction oblige. —
Vingas historia kan skrifvas i få rader. Kanske mest till följd af bristen på efterlämnade uppgifter och handlingar. Den strax öster om Vinga liggande Danaholmen, eller som den numera kallas Danska liljan, synes hafva tagit brorslotten af den politiska betydelsen. Det var ju enligt sägnen där, Sveriges, Norges och Danmarks gränser sammanstötte och där konungarne Inge af Sverige, Magnus Barfot af Norge och Erie af Danmark stämt möte och vid ett bord med skifva af sten höllo rådplägning, hvar och en dock sittande i sitt rike. Marken är historisk.
Rådman Erie Cederbourgs år 1739 utgifna beskrifning öfver Göteborg innehåller bland annat angående Vinga: »Här är till sjöfarandes nytta och ledning uppfördt ett högt 4-kantigt torn med korsvirke af massiva furumaster, försedt med tvänne utkik; här finnes en stor förgylld trätunna, omgifven med svartfärgade järnband. Dess underhåll bestrides af den afgift, som hvarje inkommande fartyg erlägger och kallas båkpänningar. Här hafva lotsarne sitt tillhåll, på hvilken ö finnes haiar och ådrar.»
En annan beskrifvare af Göteborg refererar till gamla handlingar, af hvilka synes, »att denna ö ifrån urminnes tider tillhört Sverige.»
A ön finnes en plats kallad Rösen, där några liggande stora klippstenar äga en otalig mängd inristade namn, initialer och årtal, hvilka dock tidens tand så småningom utnött. Det äldsta tydbara årtalet är 1381. Bland inristningame finnes äfven: H vinge hor Danmark til. Det är ju kategoriskt nog.
— Mon ett dylikt tvistemål skulle i minnet återkalla följande danska tidningsnotis vid ett tillfälle, då den kända chansonetten Dagmar Hansen gästade Paris och i Parisbladen uppgafs vara af svensk nationalitet: De svenske har i tidernes løb herovet os danske adskilligt. Saaledes tog de paa 1600-talet Skaane, Halland og Blekinge og paa. tredive aar Øsel, nu vil de knipse vores Dagmar Hansen, det gaar virkelig for långt. —
Nåhja, Vinga är i hvarje fall ett långt mera betydelsefullt »knips».
Fyrar omtalas redan i forntiden; de voro emellertid då endast brinnande bål på höjder och klippor vid hafvet. Märkvärdigt nog gjorde vetenskapen i afseende på fyrväsendet så ringa framsteg, att man ännu i slutet på adertonde århundradet nöjde sig med en öppen stenkolseld i en gryta. Så äfven på Vinga, intill dess man 1852 därstädes organiserade ett för den tiden fullt modernt fyrväsende. Tvänne fyrar uppfördes, en fast fyr och en blänkfyr, försedda med den argandska lampan. De viktigaste förbättringarne hafva dock vunnits genom användande af fullkomligare reflektorer och uppfinningen af linsapparaten, medelst hvilken det från ljuskällan utströmmande ljuset samlas i täta, nästan ho-
Foto. Hattman, Gbg. VINGA BLÄNKFYR. khmi Bmgt su/mpmr».
— 19 —
g DftQ.
