Sida 414
svensk musik i utlandet.
emil sjögrens succés i paris.
C. A. HOLMKVIST.
LOLA DE PAD1LLA.
Paris 3 mars 1934.
Den svenska musiken är i jämförelse med den norska endast obetydligt känd i Paris. På sista tiden har emellertid Emil Sjögren varit upptagen på flere goda konsertprogram, hvarvid alla hans violinsonater, till antalet tre, kommit till utförande. Sjögren har, som bekant, förut konserterat i Paris, och i förra veckan gaf han återigen en konsert, hvars program var sammansatt af uteslutande hans egna kompositioner.
Konserten gafs i tidningen Journals fästsal, en i hvitt och guld smakfullt dekorerad salong, som fylldes af en till stor del af skandinaver bestående distingerad publik.
Sjögren biträddes af tvenne svenska och tvenne franska ut-öfvande musici.
I stället för violinisten Paul Viardot, som var annonserad men blifvit sjuk, hade herr Sven Kjellström inträdt, och utförde med bred och härlig ton tillsammans med kompositören själf violinsonaten n:r 3 (op. 32).
Herr Kjellström är bekant för den svenska publiken och har med framgång uppträdt förut i Paris. Han är nu en här synnerligen starkt anlitad lärare i violinspelning, medlem af Colonne-orkestern och medverkande vid en hel del intima soa-reer, där förstklassig kammarmusik utföres.
Den andre svensken var herr Carl Axel Holmkvist, som härmed för första gången uppträdde offentligt på utländsk botten.
Som Valentin i "Faust" debuterade herr Holmkvist förra året på operan i Stockholm. Han förfogar öfver en malmrik baryton, som den unge och för sin konst mycket entusiastiske sångaren
S. KJELLSTRÖM.
ytterligare utbildar under ledning af M. Lapierre. Hans närmaste mål är att på basis af en omfattande operarepertoar vinna anställning vid någon fransk — eller annan utländsk — scen.
Bland de Sjögrenska sånger herr Holmkvist med bravur och känsla föredrog uppmärksammades särskildt tyroler-balladen "Der Gräfin Fluch", som af kompositören omarbetats och nu framträdde i så godt som fullständigt ny form, samt den likaledes balladartade "Blanche de Namur", en fullkomligt ny och ej förut hörd skapelse. Till den äfven af herr Holmkvist sjungna "Rëve" hade täxten öfverflyttats från danska till franska af norske konsulatsekreteraren Synnestvedt, bekant för sina öfversättningar af kung Oscars dikter.
Af de bägge franska artisterna förtjänar den tydligen från elevskolan nyligen utgångne M. F. Lemaire endast ett omnämnande. Sedan han hasplat ur sig fyra pianostycken, hvaribland det härliga "Erotikon n:o 3", visste man att han ej fattat själen i den Sjögrenska musiken.
Med mera bifall mottogs m:elle Lola de Padilla, en förtjusande ungdom, som med en liten, men varm och böjlig stämma sjöng ett flertal af Sjögrens vackra visor och romanser. Hon är dotter till den berömda sånglärarinnan m:me Artot, och sedan flera år fäst vid Opéra Comique, där hon likvisst ej än får utföra någon större roll. Som extranummer gaf m:elle Padilla den på danska
föredragna "Der driver en dug over Spangebro---", hvilken
måste bisseras.
Sjögren skötte själf ackompanjemanget under hela aftonen.
Bifallet var efter alla nummer synnerligen lifligt och gällde naturligtvis i främsta hand kompositören.
Klicht: Kern. A.-B. flenit Silfversparre, Sthlm—Gbg.
NEUTRALITETSSKYDDET Å GOTLAND: Kustartillerister vid Fårösund.
— 396 —
emil sjögren,
