Sida 79
HVAR S DA 1
blott kunnat göra sig gällande som själfbchärskning eller själfförsakelse till sin fulla rätt; här fick han användning för sin arbetsförmåga, sin styrka, sin friska, härdade, ofördärfvade kropp; här var landet för honom. Han blef uppskattad och värderad, vann vänner och anseende, aktning och erkännande. Det glada modet, det friska själfförtroendet började återkomma; han kände sig ung på nytt, började med okuflig optimism åter hoppas på lifvet och lyckan.
Han och den bepröfvade kamraten, som tillsammans varit anställda som »prospektare» i det stora grufbolagets tjänst hade slutligen funnit tiden vara inne att slå ett slag för egen räkning. För de gjorda besparingarne inköpte de en liten ö i en af de stora sjöarne, där de under sina ströftåg upptäckt en ovanligt guldrik, lofvande kvartsfyndighet. Allt var ordnadt och väl beräknadt, det gällde blott att arbeta till det yttersta, med uppbjudande af alla krafter. Sommaren var så kort, vintern så lång häruppe — dagar och timmar voro dyrbara! — Logghuset var påbörjadt, kvartsgrufvan väntade blott på starka armar och flitiga händer för att lämna sina skatter. Snart skulle »Odågan» vara ett minne blott--
Och så slant yxan — plöjde djupt genom muskler, kött och ben. — Han hade tillräcklig erfarenhet af sådant för att veta att det äfven i bästa fall betydde veckor, kanske månader af tvungen overksamhet — en dyrbar, oersättlig tid — en oberäknelig förlust. Längre förmådde han icke tänka. Kawin Neseshinl
Lifvets gåta var grym — — I det goda, gammaldags hem, där han växt upp, hade han lärt sig tro på Guds kärlek och rättvisa — han trodde alltjämt på dem. Men ändå I — Hvilka steniga, törnbeströdda vägar hade han icke vandrat, hvad hade han icke offrat — för pliktens, för samvetets skull — — och nu stod han där ju dock, lika djupt i dyn som trots någon, hvilken samvetslöst trampat
alla förpliktelser, alla sedebud, alla både gudomliga och mänskliga lagar under fötterna.
Hvarför — hvarför hade han ej — om allt annat också blifvit honom förvägradt, alla andra försakelser honom pålagda som en nödvändig, renande pröfning — hvarför hade han ej åtminstone kunnat vinna en smula kärlek? — Var han då så ovärdig att blifva älskad — ? — Han, som så brinnande längtat därefter, han, för hvars drömmar alltifrån tidigaste ynglingaåren kärleken — den stora, rena, upphöjda kärleken mellan man och kvinna, make och maka, städse hägrat som det förnämsta och härligaste af allt hvad jordelifvet kunde bjuda! — Han visste med sig att han kunnat ge sitt unga, starka lif därför — att han skulle ägnat hvarje tanke, hvarje handling, alla sina krafter, hela sitt stora, varma hjärta åt den kvinnas lycka som velat skänka honom den skatt hvarom han drömt. Rundt omkring sig såg han andra, för hvilka kärleken blott var en lek, ett rus, ett tillfälligt tidsfördrif — andra, hvilka ej tvekade att för ögonblickets flyktiga njutning rycka till sig blomma efter blomma, för att sedan likgiltigt kasta den i smutsen — och som sedan, då de hunnit tröttna på leken, ändå vunno hem och härd och lycka, blefvo älskade och omhuldade af goda, rena kvinnor, för hvilka deras förflutna lif med alla dess fläckade blad för evigt förblef en tillsluten bok. Ja —■ också i detta hade han ju varit en odåga — han skrattade bittert. Han hade ju aldrig ens kysst en kvinna förr än han första gången slöt sin hustru i sina armar. Stackars enfaldige drömmare! — Under alla ynglingaålderns stormar och frestelser hade han hållit fast vid en enda tanke, en enda dröm — drömmen om den goda, rena. oskuldsfulla kvinnan, som en gång skulle blifva hans — och för hvars skull också han ville vara ren och god -— vara henne värdig, henne lik — ! — Så blef han ju en oerfaren, löjlig, försagd stackare, åt hvilken en erfaren kvinna skrattade, och som ingen kunde älska — — — det hade hon ju sagt honom så ofta. Kawin Neseshin.
Forts.
Den från England importerade sporten att anställa gång-täflan mellan springbud, servitörer m. fi. af båda könen har nu nått full blomstring i Paris. F. n. äro alla sinnen upptagna af intresset för den stora gångtäflan som den 25 oktober skall äga rum mellan Paris— Nanterre. Icke mindre än 1,500
sömmerskor skola täfla och dessa träna sig som bäst till det stora slaget.
DEN ALLRA MODERNASTE SPORTEN,
Kliché: Bengt Silfversparre6
SÖMMERSKOR I PARIS TRÄNA SIG FÖR GÅNGTÄFLAN TILL NANTERRE. — 61 —
Efter fotografi.
