Sida 442
tjugufem ar vid scenen.
B. 8 D:t STOCKHOLMSFOTOGRAF. Kliché: Bengt SUfvers)«irre.
Sitt 25-årsjubileum som scenisk artist firade den 18 mars premiäraktören vid Dramatiska teatern i Stockholm, hr Ossian Hamrin, hvilken då hade recettlustspelet "Rika Morbror" och senare på kvällen hyllades af vänner och bekanta med en fest på Grand Hotel.
H. är född 1855 i Lycksele socken i Vesterbottens län, blef student i Uppsala och stannade där i fem terminer, hvarunder han deltog i en mängd sällskapsspektaklen 1878 sökte och erhöll H. plats som extra elev vid k. teatern och blef följande år engagerad som skådespelare vid de k. teatrarne.
Lancelot Gobbo i "Köpmannen i Venedig", Curysale i "Lärdt folk i stubb", Daniel Hejre och Månsen d. ä. i "De ungas förbund", marktschreijern i "Tillfället gör tjufven", Boniface i "De båda döfve", Ole Rass i "Strandbybor", Typ i "Onkel Sam", von Dann i "Kan ej", Henrik i "Henrik och Pernille", Gamle Hei-necke i "Ära", Henkel i "Krig i fred", Nypon i "Mycket väsen för ingenting", William Beck i "Guldkarossen", och kanske i främsta rummet den rolige skånske friaren i Nordensvans "Fästmanssoffan" äro bland Hamrins bästa roller.
H. har i många år varit medlem af styrelsen för "Dramatiska och musikaliska artisternas pensionsförening" samt ordf. i "Svenska teaterförbundet" och i dessa egenskaper utvecklat ett energiskt arbete.
OSSIAN HAMRIN i »Rika Morbror» jubileiaftonen.
algot lange. †
Kfter portratt. Kliehf: Bengt Silfversparre.
ALGOT LANGE som Don Juan.
Operasångaren Algot Lange afled helt nyligen i Paris.
L. var i sin kraf| s dagar en utmärkt artist och väl till det sista en orolig och sökande natur. Född i Kalmar 1850, erhöll han sin uppfostran i Stockholm. Han blef student i Uppsala 1869, engagerades 1872 vid svenska teatern i Helsingfors och studerade 1877 —78 i Paris för Bussine och samtidigt vid konserva toriet. Han debuterade 1878 som Lothario i »Mig-non» på Stora teatern i Stockholm, var engagerad därstädes — med undantag för en studieresa till Paris och London 1882 — ända till hösten 1884, då han öfvergick till k. scenen i Köpenhamn. Denna lämnade han 1895 för att sedan ägna sig åt sångundervisning och några år senare flyttade han sin verk samhet till Stockholm. De senaste åren var han bosatt i Paris. L. var i besittning af en visserligen liten, men synnerligen behaglig bariton, som han visste att behandla på ett fulländadt sätt. Han hade också en ovanlig dramtisk talang, så att sång och spel sammansmälte till en förträfflig totalbild. Hans Don Juan var särskildt berömd. Bland hans många öfriga partier kunna nämnas Nevers i »Hugenotterna», Figaro och Basil i »Barberaren», Almaviva i »Figaros bröllop», Escamillo i »Carmen», Mefistofeles i både Boitos och Gounods operor m. fl. Framhållas böra äfven hans Charolais i »Jean de Nivelle» och Alfonso i »Leonora» jämte en del roller, som han skapade i Köpenhamn. L. ägnade sig under den senare tiden åt sånglärarens kall som målsman för Müller-Brunowska metoden. Han höll föreläsningar häröfver i Köpenhamn och Stockholm och uppträdde då som en skarp motståndare till Fritz Arlbergs sångmetod. Han har äfven utgifvit en bok »Om tonbildning i sång och tal». Algot Lange skall länge minnas som ea i hög grad framstående operaartist, hvilken, om endast hans temperament varit mindre oroligt, kanske kunnat hinna med mera i lifvet och på sångundervisningens område kunnat utföra något mera beståndande, än hvad som nu blifvit fallet.
— 424 —
