Sida 164
SVANTE ARRHENIUS.
Han är ännu ung till åren, ty han är född den 19 februari 1859, men hans rykte sträcker sig vida omkring i världen. Professor Svante Arrhenius är helt enkelt en af Sveriges på kontinenten mest bekante vetenskapsmän. Vid de tal och föredrag, som af Nobelpristagarne i fysik och kemi hållits i Stockholm, har Arrhenius namn flera gånger nämnts och betydelsen af hans teori och slutsatser rörande den elektrolytiska dissociationen ha i de amplaste ordalag erkänts. Van't Hoff, som uppställt lagen om det osmotiska trycket, uttalar sålunda sin beundran för Arrhenius, som tagit jättesteg på den en gång inslagna vägen. Och på icke ens tjugo års tid har den fysikaliska kemien vunnit en förvånande snabb utveckling, tack vare sådana män som just Nobelpristagaren Van't Hoff och professor Arrhenius.
Svante August Arrhenius är son till uppbördsfogden vid Uppsala universitet Svante Gustaf Arrhenius och Karolina Kristina Thunberg. Han blef 1876 student i Uppsala, 1878 fil. kand. och 1884 fil. lic. samt promoverades samma år till fil. d:r. Sistnämnda år utnämndes A. till docent i fysikalisk kemi — denna vetenskap, som egentligen är en sammansättning af vetenskaper, och som kanske djupare än allt annat pejlar världens och tillvarons gåtor, an-
tingen det gäller t. ex. en förklaring af solens verksamhet eller fysiologiska frågor.
Arrhenius arbetade 1881 under professor Edlund i Stockholm rörande ledningsförmågan hos lösningar af elektrolyter, och har sedermera, som sagdt, grundat en storartad lära om den elektrolytiska dissociationen, hvarigenom ljus kastats öfver de mest skilda områden af fysiken och kemien. 1886—88 arbetade A. på flera framstående utländska vetenskapsmäns laboratorier. 1891 blef han lärare i fysik vid Stockholms högskola och utnämndes 1895 till professor i ämnet. Han har äfven varit rektor därstädes.
Professor Arrhenius har på den allra senaste tiden, på kallelse, föreläst i Kristiania, där Norges berömdaste vetenskapsmän samlats vid hans kateder. Det är närmast med afseende på detta nya led i förbrödringen mellan de båda folken, som vi här återgifva Svante Arrhenius porträtt. Men äfven i samband med nästa utdelning af Nobelpris har Professor Arrhenius' porträtt sitt synnerliga intresse, ty allmänna meningen i Sverige och utlandet har ju omfattat detta namn med stor enighet. Och hans egenskap af svensk bör väl icke utgöra ett absolut hinder att erhålla denna hedersbevisning såsom vetenskapsman.
EN FRAMSTÅENDE NORSK MATEMATIKER.
Till professor i matematik vid universitetet i Kristiania har i dessa dagar blifvit utnämnd den framstående norske matematikern Carl S t ö r-m e r. Född 1874 har den unge vetenskapsmannen redan hunnit som forskare göra sig i hög grad beaktad. I skolan gjorde han sig mycket bemärkt för sina astronomiska observationer, och han ämnade också egna sig åt denna vetenskap. Han ansåg sig emellertid böra afstå på grund af nödvändigheten att då också vara skicklig matematiker — och den saken syntes honom alltför svår. Men ju mer bekant han
blef med matematik desto mer gripen blef han däraf och endast 18 år gammal inlämnades hans första arbete till tryckning i Kristiania Vetenskapssällskap. Sedan har han helt uppgått i denna vetenskap. Som Universitetets stipendiat har S. arbetat på utgifvandet af Henrik Abels efterlämnade skrifter, och är han medarbetare i ett flertal berömda matematiska tidskrifter. Man har stora skäl antaga att den unge begåfvade matematikern, i den ställning han nu intager, skall blifva af stor betydelse för den norska vetenskapen.
Foto. Forbeck. Kristi-mla
PROFESSOR CARL STÖRMER.
— 11 fi —
