Sida 465
HVAR 8 DAG
liksom plötsligt frambrytande solstrålar och darrande månglitter däröfver. Det finnes liksom ett ljus, hvilket kommer långt ifrån. Naturen är allvar — lifvet är allvar — säger Nordström — naturen är stor, lifvet är stort — vi må skåda fast och långt och utan fruktan — och vi skola upptäcka underbara ting, som göra intryck på våra själar.
Det ligger öfver Nordströms konst något enkelt och samlande.
Gå vi nu till Konstnärshuset, möta vi där 16 utställare, nämligen Björn Ahlgrensson, Axel Erdmann, Elias Erdtman, Carl Johan Eldh, Gustaf Fjæstad, Aron Gerle, Gösta v. Hennigs, Aron Jerndahl, Hjalmar Linde, Bror Lindh, Fritz Lindström, Herman Norrman. Axel Sjöberg, Harald Sörensen-Ringi, Gusten Wider-bäck och Carl Wilhemsson.
Expositionen i sin helhet är intressant nog och lägger i dagen åtskillig djärfhet och på flera håll äfven ansenlig förmåga. Främst i skaran bland målarne tyckes oss Carl Wilhelmsson vara. Han har sitt eget sätt att uttrycka hvad han känner och ser, och detta sätt är äkta svenskt. I hans "Gårdens dotter", i hans bild af den unga fiskarflickan, som står mellan de sammangyttrade husen i fiskläget, och mycket mera igenkänner man landets folk, natur och speciella stämning. Det karga, torftiga, som i mångt och mycket utmärker vårt land, erhåller ett djupt och sannt uttryck i Wilhelmssons konst.
Gustaf Fjæstad excellerar nu som förut i snömålning, Men vi kunna för vår del icke finna annat, än att han drifvit sin skicklighet häri, åtminstone i ett
par af taflorna, till en virtuositet, utan vidare innehåll. Några väfnader, "Gråvinter", "Månskensnatt" och "Vågskvalp", förefalla oss däremot mycket lyckade i all sin originalitet, om de också kunna vara svåra nog att inpassa i ett rum.
Axel Sjöberg målar den yttre skärgården och hafsfåglarne, målar stort och djärft, med en anstrykning åt Liljefors. Dock älskar han väl mycket de djupa blå tonerna, liksom en del af de yngre målarne nu i allmänhet gör, kanske smittade af Karl Nordström. Gösta v. Hennigs är impressionisten, som söker fånga en vinterafton med lyktsken och spårvagn, en spansk dans på varietén m. m. och återgifva synerna som en brokig färgsymfoni. Hans bilder erinra om ett fyrverkeri, men att artisten har talang är ställdt utom allt tvifvel. Aron Gerle gifver flere goda Stockholmsbilder, och Ahlgrensson har bl. a. äfven skildradt Storkyrkan en sommarnatt. Det är verkligen glädjande, att de yngre målarne sent omsider upptäckt, att Stockholm duger att afbilda!
Man fäster sig vidare vid Lindes "Ett gammalt torg" för dess trovärdiga fina stämning, vid Norrmans djärfva "När dimman stiger upp", som nog kommer att väcka diskussion — och vid annat, som utrymmet här icke tillåter oss nämna.
Bland skulptörerna märkes i första rummet Jerndahl, hvars konst har en så modernt allvarlig och genomtänkt prägel. Vi hoppas att i ett kommande nummer få uppehålla oss något mera med denne framstående artist. Men äfven de öfriga skulptörerna ha goda och icke allt för vanliga saker.
O. R.
de nya undervisningskurserna för postbetjänte.
HVAR 8 DAGS STOCKHOLMS fWJ UUttA F.
DEN FÖRSTA UNDERVISNINGSKURSEN*
Behofvet af billigare arbetskraft vid postverket samt önskemålet att åstadkomma en minskning i antalet extra tjänstemän har föranledt generalpoststyrelsen att söka å postbetjänte öfverflytta en del af tjänstemännens göromål, en fråga som länge stått på dagordningen och föranledt beslut i riksdagen. En första åtgärd härutinnan har varit anordnandet af undervisningskurser för
postbetjänte i syfte att utbilda förste postbetjänte, som de be-
tjänte skola benämnas hvilka dels komma att öfvertaga sortering
Kliché: Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg
I VID STOCKHOLMS POSTKONTOR.
och andra viktiga göromål, dels utöfva förmanskap öfver andra betjänte. Kurserna, som inom alla postdistrikt pågått under sex veckor, afslötos med skriftlig och muntlig examen. Ämnena voro: svensk postal-geografi, postförfattningar, räknekonst, uppsättande af tjänsteskrifvelser, dirigering och taxering. Vid Stockholms postkontor deltogo i kursen 40 elever, hvaraf i examen godkändes 27. Lärare voro postexpeditören C. P. Boivie (1) och t. f.
postexpeditören E. G. Lindqvist (2).
