Sida 255
HVAR 8 DAG
30:de juni.
Trädsilhouetter. Ljus himmel och blodröd solnedgång. Det är allt jag minnes af landskapet.
För hvarje ny plats blottar Laila en ny sida. Hon är receptibel för de mäst olikartade intryck och blir aldrig gammal genom enahanda iakttagelser.
Som hennes lilla sko dansade fram öfver mossan! Hon sprang i alla möjliga krokar, för att det skulle vara lätt för mig att hålla henne jämna steg. Hon var glad utan att skratta, öm utan hängifvenhet.
Så stannade hon framför en bred skogsbäck. Som ej någon brygga syntes i närheten, föreslog jag, att vi skulle vända tillbaka. Hon svarade mig ej, ulan stod tyst lutad öfver åkanten och såg ned i det svarta vattnet.
— Älskar du mig mera än lifvet? frågade hon plötsligt omotiveradt och vände sig om. Hennes •ögon voro vidöppna, sorgsna och mörka. Jag blef förvånad. Hon brukade aldrig fråga mig om min kärlek. Hon tycktes vara så säker på den.
— Du är ju mitt lif, Laila. Huru skulle jag då kunna göra någon skillnad på lifvet och dig?
Hon såg åter ned i vattnet. Jag observerade, att hon rynkade ögonbrynen, då jag talat. Jag tog hennes hand. Hon gjorde intet motstånd, men hennes fingrar lågo viljelösa.
— Jag ville öfver ån här! sade hon trumpet.
Hennes önskan föreföll mig endast som ett slags
utbrott af ett tillfälligt misshumör, ty på andra sidan ån kunde man mellan träden skymta stora ängar ■och gärden. Jag gick därefter tillbaka, viss om att hon skulle komma efter.
Gjorde jag orätt i att nonchalera hennes önskan? Är det icke synd att tvinga en kvinna att gråta?
Huru som hälst återfann jag henne sittande på •en trädrot med hufvudet i händerna. Hon hade gråtit mycket, det såg jag på ögonen. Jag föll på knä inför henne och lade mitt hufvud mot hennes bröst, i det jag bad henne förlåta mig. Då kysste hon mig häftigt och tryckte mitt hufvud hårdt intill sig liksom hon varit rädd att vidare möta min blick. Och på hemvägen gick hon nära sluten intill mig som om hon fruktat att något åter skulle skilja oss åt.
Jag tror, att jag icke förstår kvinnan!
Gifve att jag åtminstone icke i mitt oförstånd sårade den människa, som blifvit mig kärast bland alla!
Hvarför berättade inte Reinhold i förmiddags att han mött Laila. Hon sade mig i afton att de gått och resonnerat nära en half timma i parken i morgse.
Kval! Alltid kval vid tanken på det okända! * *
*
10:de juli.
Lampan är tänd, gardinen uppdragen, fönsterna öppna. Därute gapar natten svart. En och annan vind blåser in och lyfter papperen från bordet. De flaxa som hvita dufvingar.
Blås du gärna vind och blif till storm om du vill! Rif i mitt hår, skaka det, slit det af mig! Sopa bort! Tag med dig hela huset på dina starka vingar och slunga det ut i rymden att skingras som stoft!
Arma, brinnande hufvud! Sjuka, tröttande tankar! Gifves då aldrig fred på jorden?
Som denna afton förändrat mig! Hur glad gick jag ej hem från mitt arbete. Och i förbifarten tog jag med mig några narcisser åt Laila.
Hvarför hade hon kommit en timma tidigare i dag? Och hvarför var han här just i dag?
Tro de mig vara blind?
Jag såg nog, Laila, hur du böjde dig fram mot honom, då jag öppnade dörren, och hur hans ögon hängde fast vid dig med denna sällsamma, magne tiska blick, som kan vara så vacker hos honom. Nu hatar jag den! Hatar! Hatar! Och då jag gick fram mot1 dig, log du fortfarande med uppmärksamheten riktad på hvad ni samtalat om och sade:
Din vän vill måla mig för min bruna locks skull!
Denna lock, som kastanjebrun, nästan som mörkt guld trasslar sig fram ur den ljusa hårfloden, hur mången gång har jag ej virat den kring mitt finger och kysst den! Hur ofta ha vi ej skämtat öfver den och kallat den vårt gemensamma bomärke!
Och nu har den väckt en önskan hos en annan människa!
EN HEDERSGÅFVA: Allmänna Telefonbolagets i Stockholm direktör •och öfveringeniör, hr Henrik Cedergren, som den31 dec. fyllde öO år, var då föremål för mycken hyllning. Bland annat öfverlämnades till honom af tjänstemännen vid Allmänna bolaget och Bellbolaget — där hr C. äfven är direktör — ett album på en sockel af drifvet silfver, innehållande porträtt af styrelseledamöter, samtliga vid bolagen anställda tjänstemän samt vyer från anläggningarne i Stock-Iholm, Moskwa och Warschau.
KJb-hf, Bmffi SilfM ijwi w.
HEDERSGÅFVA TILL DIREKTÖR HENRIK CEDERGREN på 50-årsdagen.
