Sida 597
GOSSAR BLÅ UNDER DANNEBROGEN. II.
För HVAR 8 DAG af Major Gustaf Envall.
KVrht: Betv/t Silfversparre.
GUSTAF ENVALL. ~~
med den förföljande fienden, fick jag elddopet. Från den 30 juni till den 17 juli fick bataljonen göra förposttjänst vid Kolding; detta var strapat-serande i ganska hög grad, hälst väderleken var rägnig och danska armén ej ännu fått kappor, hvarför vi ofta genomvåta måste gå på förpost.
I allmänhet sleto vi ej så litet ondt under fälttåget 1848 och våra kvarter voro ofta allt utom inbjudande. Så t. ex. fick jag i en half månad ligga hvar natt i samma säng som en skröplig 80-års gubbe. En annan gång var min primitiva bädd placerad på ett stengolf i ett rum hvari befanns en stor vattenpump. För att ej blifva genomförkyld, fick jag på en kamin värma en stor sten, den jag, innan jag lade mig, rullade fram och åter i sängen. En annan gång blef jag
Kliché.- Bengt Silfversparre.
C. E. LAQUIST.
en mycket hygglig preussisk officer, Rolla von Rossey. Dagen därpå voro vi framme i Christiansfeld i Slesvig, general Hedemanns hufvudkvarter. Här blef jag placerad på Första reservbataljonens 3:e kompani. Vid samma bataljon placerades ofvannämnde Weman och ett par andra Uppsalastudenter, Erland Berg (dog för ett tiotal år sedan som underlöjtnant i armén) och Gabriel Ödman (blef sedan o. o. landskanslist i Malmö och dog ung) samt Edvard Laquist, en rask och präktig Vingåkerspojke, broder eljes, i förbigående sagdt, till den framstående kommunalmannen grosshandlaren Hjalmar Laquist i Stockholm.
Den 28 var stilleståndet slut, och redan dagen därpå fick bataljonen order att marschera till Haderslev, som hotades af fienden. Under striden, som här uppkom, fick jag emellertid stå i reserven, och först följande dagen, då vi allarme-rats kl. 3 på morgonen och armén retirerade till Kolding under ständig strid
rcu~%*. n*r>Tf Silfversparre.
FRIH. P. F. RIBBING.
Klichfi: Kfmn* Silfversparre.
FRIH. A. R. LEUHUSEN.
Från majoren i armén Gustaf Envall — känd särskildt som genial uppfinnare och konstruktör på militärteknikens område — har vår tidskrift, jämte den ännu i ovanlig grad krye och rörlige 83-åringens helt nyligen tagna porträtt, haft nöjet på begäran mottaga nedanstående skildring öfver hans fältlif som svensk frivillig under Dannebrogen 1848—49.
Som student i Uppsala, Upplands nation, deltog jag i det stora Skandinaviska studentmötet i Köpenhamn 1845 och var således med i "Ridehuset" då Orla Lehmann tog löfte af Nordens studenter, att de med lif och blod skulle försvara den skandinaviska idén, om yttre våld mot densamma höjdes. Jag hade absolverat min examen för inträde i rikets räkenskapsverk och tjänstgjorde bl. a. i Rikets ständers bank när kriget i Slesvig 1848 bröt ut. Jag tänkte på mitt löfte och beslöt att genast resa ned, taga musköten på axeln och ställa mig i de danska leden.
Den 1 juni 1848 lämnade jag Stockholm ombord å ångfartyget "Svithjod". Bland passagerarne voro flera andra unge män, hvilka liksom jag ämnade som frivillige deltaga i kriget. Jag minnes särskildt löjtnanterna grefve Löwen (sedan öfverste för Nerikes husarer) och Theodor Adelswärd (sedan stor godsägare) samt studenterna Edholm (sedan gymnastikdirektör i Göteborg), Thorsten Weman (sedan järnvägs-ingeniör och till sist fabriksidkare, äfvenledes i Göteborg), samt Ångström (sedan professor vid Tekniska högskolan i Stockholm). Den 5 på eftermiddagen anlände vi till Köpenhamn. De svenskar, som ej förut voro militärer, måste genomgå rekrytskolan, som började den 8 och slutade den 19 juli. I mina anteckningar från 1848 är om denna tid i korthet antecknadt: "Glada dagar; hvarje kväll i Tivoli". Midsommaraftonen togs afsked af alla våra nyförvärfvade vänner i den danska hufvudstaden, ömmast af väninnorna. Vi stego ombord å ångbåten "Waldemar". Ombord befunno sig 21 tyska krigsfångar, som skulle utlösas, och bland dem
— 579 —
