Sida 622
TORNEDALENS FOLKHÖGSKOLA OCH DESS KULTURUPPGIFT.
ETT APROPOS MED ANLEDNING AF FERIEKURSERNA.
Foto. Mina Planting, Öfoertorneå. Km. a.-u. bmgt siifkrtpam. sthlm—att
UTSIKT ÖFVER MATARENGI (Öfvertorneå) Kyrkeby med den gamla kyrkan och folkhögskolan. I fonden midnattssolbärget
Avasaksa på finska sidan af Torne älf.
De öfre delarna af Norrbottens län, icke minst de på utvecklingsmöjligheter rika gränstrakterna mot Finland, hafva under senare åren tilldragit sig en städse växande uppmärksamhet. Detta förhållande har framkallats af åtskilliga anledningar, bland hvilka det torde vara tillräckligt att erinra om oväntadt stora malm-fyndigheter och tills vidare nästan obegränsade odlingstillfällen af yppersta slag, norra stambanans föreslagna framdragande till gränsälfven, försvensknings-och skytterörelsen, egnahemsföretagen o. s. v. I allmänna medvetandet har numera den uppfattningen rotfäst sig, att vi i våra vidsträckta norra gränsmarker hafva en egendom, som af många orsaker kräfver en klok och vårdsam förvaltning.
Haparanda stad har länge utgjort ett centrum för de kulturella sträfvandena och försvenskningsarbetet inom Tornedalen. Här öppnades nämligen — förutom det 5-klassiga läroverket — den 1 oktober 1875 ett med statsanslag underhållet seminarium, som har till uppgift att utbilda lärare och lärarinnor för småskolorna i våra finnbyggder, där undervisning tidigare meddelades barnen på finska språket, men där lektionerna numera hållas på svenska i afsikt att åtminstone bland det uppväxande släktet vinna tvåspråkig-het. Sammalunda är förhållandet beträffande folkskolorna. Vid utgången af år 1900 funnos i svenska finnmarken 44 folkskolor och 71 småskolor.
Ett kraftigt uppsving har det i dessa gränsorter högst betydelsefulla kulturarbetet rönt genom inrättandet i slutet på 1890-talet af folkhög- och landtmannaskolorna i Boden och Öfvertorneå. Den förra läroanstalten har af undertecknad redan skildrats i denna tidskrift, den senare må denna gång göras till föremål för en redogörelse med anledning af de feriekurser och nationella fester, som där vid gränsälfven midsommartiden komma att anordnas under vänlig medverkan af kända föreläsare från Stockholm och Uppsala. Om denna skola har offentligt yttrats, att hon har en alldeles särskild uppgift, utom folkhögskolornas vanliga, "nämligen att utbreda och befästa svensk odling och språkkunskap i gränsbygden". Här kunde också gärna blifvit sagdt, att hon genom sin landtmannakurs är af största betydelse för upphjälpande af ortens efterblifna jordbruk, kreatursskötsel och den mejerihandtering, hvartill ännu endast ansatser finnas.
Tillblifvelsen af Tornedalens folkhögskola och möjligheten till denna fortsatta verksamhet är i första hand resultatet af ortens domares och riksdagsmans, häradshöfding Georg Kronlunds intresserade bemödanden. Därjämte må såsom nitiske främjare af det genom folkhögskolan igångsatta utvecklingsarbetet nämnas folkhögskoleföreningens ordförande, landshöf-
ding K■ J. Bergström, äfvensom folkskoleinspektören, kontraktsprosten J. A. Nyman. Folkhögskolan, som har till uppgift att hos ungdomen väcka kärlek till fosterland och hembygd, aktning för kroppsarbetet, lust för ett arbetssamt, redbart och nyktert lefnadssätt, mottar såväl svensk- som finsktalande manlig och kvinnlig ungdom från hela öfre Norrland. Eleverna erhålla god praktisk undervisning i de vanliga folkhögskoleämnena, särskildt i sådana ämnen, som äro i värde för en jordbrukares son och dotter i öfre Norrland. På samma gång det allmänbildande och uppfostrande elementet i all folkhögskoleundervisning kommer till sin rätt, lägges stor vikt vid det enkla, praktiska arbetet i kök och väfsal, i verkstad och ladugård. Såväl manliga som kvinnliga elever deltaga i hemmamejerikursen. Efter afslutad folkhögskolekurs få de elever, som ämna genomgå landtmannaskolan, på sommaren under sakkunnig ledning deltaga i alla på skolhemmanet förekommande jordbruks- och nyodlingsarbeten. En dylik kurs förekommer eljest icke vid någon skola af detta slag i riket, där eljest endast teoretisk undervisning meddelas. Jordbrukskursen afslutas med en kortare studieresa i Norrbotten, hvartill stipendier erhållas. Landtmannaskolan har med sin omväxling af teoretisk undervisning och praktisk till— lämpning fått just den organisation, som af våra främsta fackmän på detta område ansetts som den riktiga för en dylik skola i öfre Norrland, där det så mycket gäller att med de goda exemplens makt vinna terräng för nya idéer.
Ägare af denna intressanta folkinrättning vid gränsälfven är Tornedalens folkhögskoleförening, hvari alla de, som lämnat bidrag till stiftelsen, äro medlemmar. Själfva hemmanets areal är något öfver 400 hektar, däraf 9 hektar öppen åker. Hemmanet föder 13 mjölkkor jämte ungdjur och 3 hästar. Mjölkafkastningen utgör omkring 2000 liter pr ko om året. Gent emot det i Tornedalen eljest vanliga enskiftesbruket har vid skolhemmanet införts ett efter ortens förhållanden afpassadt växelbruk. Sålunda odlas i den högländta, varmare marken rotfrukter, korn, en mindre del råg, foderväxter^ och hafre eller blandsäd i ständig omväxling. Å myrjorden och å den mera frostländta fastmarken lägges hufvudsakligen an på foderskörd, hvarför mångåriga vallar här förekomma. De sista tre åren hafva från finnbyggden hit upp företagits jordbruksstudieresor, som varit väl ägnade att sätta fart i älfdalens jordbruk. De första båda åren insamlades genom häradshöfding Kronlunds initiativ medel till att låta skolans elever företaga en studieresa till mellersta och södra Sverige. Sedan förekom en resa för jordbrukare från Tornedalen i allmänhet, hvartill staten
— 604 —
