Sida 455
olaf poulsen.
APROPOS RYKTET OM DEN BERÖMDE DANSKE SKÅDESPELARENS AFSKED FRÅN SCENEN.
Efter fotografi Kliché'. Bengt Silfversparre.
v. BUDDINGE I »GENBOERNE». I »DET VAR EN-GÄNG —». EKDALI »VILDANDEN».
— 437 —
Det påstås här i Sverige, att danska skådespelare icke kunna utföra tragedier och stora skådespel på ett lika godt sätt som svenskarne. Detta påstående har troligen först utkastats af några personer, som funnit det danska språket så komiskt, att de vid bevistandet af något allvarligt teaterstyckes uppförande i Köpenhamn alls icke voro i stånd att uppfatta själfva spelet. Faktum är, att man på Köpenhamns k. teater understundom presterar utmärkta saker i tragedien och det stora skådespelet. "Macbeth" har t. ex. gifvits där på ett förträffligt sätt, och för att tala om ett modernt stycke af djupt allvarlig innebörd, så har "Ett dockhem" helt enkelt varit teaterns mönsterpjäs, hvad utförandet beträffar.
Men allt detta hindrar icke, att danskarne äro särskildt framstående i glada och uppsluppna pjäser, och att Köpenhamn sålunda räknar ett stort antal framstående komiska skådespelare. Allra främst bland dem står k. teaterns Olaf Poulsen, af hvilken HVAR 8 DAG nu återgifver olika kostymbilder, med anledning af ett rykte, att den utmärkte artisten med detta spelår skulle för alltid lämna scenen. Detta rykte har emellertid dementerats, så att den som befinner sig i Köpenhamn ännu blir i tillfälle att njuta af Olaf Poulsens utmärkta konst.
En yngre broder till karaktärsskådespelaren professor Emil Poulsen, som här om året lämnade den k. scenen på grund af sitt lidande hälsotillstånd, är den 55-årige Olaf en verklig stödjepelare för teatern, enär det är han som i främsta rummet upprätthåller den danska klassiska och äldre komiska repertoiren. Olaf Poulsen fick i sin ungdom en sträng uppfostran af Phister, hvilkens lärjunge han var, och blef, att börja med, i Holbergsrollerna en fullständig kopia af denne. Men så bröt Olaf sig lös och skapade på egen hand, i det att han alltid bevarat en djup vördnad för de gamla mästerstyckena och — tack vare sin stränge läromästare — aldrig förgätit den klassiska stilen i utförandet af Holbergsrollerna. Men han har samtidigt i dem ingjutit sin friska, spelande fantasi och icke dragit sig för en mängd realistiska smådrag, så att det hela icke sällan blifvit något i sin klassicitet lifs lefvande. Som Holbergstolkare kan Olaf Poulsen jämföras med Coquelin i dennes egenskap af Molièretolkare. Och lika förträfflig är Poulsen i t. ex. Heibergs och Hostrups stycken.
Med sin rika fantasi vet han att på det mest muntra sätt förkroppsliga en sagofigur som Kasper Röghat i Drachmanns"Det var en gang —", men han kan också nå mästerskapet i sådana humoristiska roller, där det ligger ett djupt allvar på bottnen och åskådarne tvingas att le, på samma gång som deras ögon tåras. Gubben Ekdal i "Vildanden" är sålunda en af Poulsens allra förnämsta skapelser. En annan nästan otäckt sann bild är etatsrådet Hanseu, Köpenhamnsbrackan, i "En skandal". Och i lustspelet utan rim och reson, i den uppsluppna farsen, är Olaf Poulsen skojfrisk som ingen annan och breder på af alla krafter. Han har i själfva verket en viss benägenhet för att stundom drifva skoj på scenen och är en stor upptågsmakare. Men hans förtjänster äro så utomordentligt stora, att de väl tåla vid några små fel!
OLAF POULSEN.
ZIERLICH I »APRILSNARRENE».
OLAF POULSEN:
O. R.
