Sida 189
DEN NYBILDADE CECILIAKÖREN.
Den 3 dec. hade den nybildade Ceciliakören i Stockholm under hr Åkerbergs dirigentskap sin första konsert, åhörd af både konungen och andra k. per^ söner. ' Prinsessan Ingeborg är körens beskyddarinna.
Ceciliakören är på sätt och vis en fortsättning af Filharmoniska sällskapet, som nyligen af ekonomiska skäl måst nedlägga sin verksamhet. Detta sällskap kommer emellertid att fortsättas också af Nya Filharmoniska sällskapet, som f. n. är under bildning.
Vår tids Ceciliakörer, bildade efter mönstret af den äldsta i Rom 1584, och hvilka existera i många städer, inskränka sig icke till att låta höra den gamla kristna kyrkosångens pärlor, utan odlar äfven mera världsliga a capella-saker. Framgången vid den första konserten i Stockholm, upptagande körkompositioner af Lasso, Palestrina, Wüllner, Cui, Lotti, Brahms samt solostycken af Franz, Schubert, Manacini och Cornelius och duo af Sully, var ganska stor och lofvande.
Klichi: Kern. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg
HVAR 8 DAGS STOCKHOLMSFOTOGRAF.
DEN NYA CECILIAKÖREN I STOCKHOLM.
KLOSTERTUKT.
EN MUNKSTUDIE. För HVAR 8 DAG af Ulla Linder.
Solen började stupa mot väster. Genom det höga, upptill rundade fönstret, som vette ut mot korgången, föll en lång, brandgul strimma in öfver refektoriets gråa golf ända fram till foten af det stora ekbordet i midten af rummet. Själfva bord-skifvan låg i en skugga som tycktes ännu djupare, än den i själfva verket var, genom kontrasten mot den ljusa solfläcken där framför.
På andra sidan af bordet, midt emot det soliga fönstret, satt en person lutad öfver en massa hvita pappersblad och skref. Det var en lång man, tunn och mager, med grågul hy, en mörk skäggbotten öfver haka och kinder och ett par svarta, spejande ögon. Så som han satt, framåtlutad och med nedböjdt hufvud, syntes den kala hjässan som en matt glänsande rundel skimra genom dunklet.
Han hade ett svårt tankearbete den gode guar-dianen i S: t Nicolai kloster. Det gällde att, utan att stöta sig med confratern i S: t Botvid, likväl ge honom svar på tal, så att han hädanefter behöll för sig själf sina funderingar om slappad kyrkotukt och munkarnes tilltagande världslighet. Det var tredje skrifvelsen på en månads tid i detta ämne som guardianen i S: t Botvid lät sända och pater Erasmus var nu trött på högtidliga oratoriska mästerprof och understuckna insinuationer. Han kunde själf uppträda som reformator lika väl som Johannes, om sådant påfordrades, ingen kunde vara mera mån om klostrens bestånd och anseende än han. Men han var, Gudi lof, ej anstucken af en fåfänglig äregirighet.
Han lutade sig bakåt i den trekantiga ekstolen, vände sig litet på sidan, så att dagern skulle falla på pappersbladet som han höll i handen och började långsamt och halfhögt läsa igenom, hvad han skrifvit.
S: t Nicolai kloster den 28 sept...
»Confrater i Christo, kärälskelige och högt värderade broder Johannes I
Salutatem quam plurinam tibi dilectissime in Christo fräter Johannem.
Jag kan icke förhålla dig, käre broder, att dina tri skrifvelser af den 2: e, 15: e och 23: e hujus kommit mig tillhanda och hafva de mig stor och rättmätig fröjd och hugsvalelse förunnat.
In particulari fröjdar det mig att förmärka det vi båda, när allt kommer omkring, äro så i tankar och tycken likastämde. Låtom oss ock hoppas, ait tro och gärningar äfvenså, när de en gång inför Christi och helgonens domstolar dömas och vägas skola, varda likaså probable.
Du talar, värderade collega, utförligen och be-synnerligen om den ruttenhet som du tror råda in genere i nutida kloster och in specie i klostren här i Vestergyllen. Med anledning häraf förmanar jag: säg intet annat, än det du vet — tro intet annat, än det du sett! — Dock anser jag dig vara alltför sann och nogräknad för att ditt conscientiam skulle tilllåta dig att tala dessa ord på endast lösa grunder. Jag kan beklaga dig, confrater, men intet mer. Hvar och en se till, att han sope rent för sin dörr. Hvar och en guardian skicke sig så, att hans kloster må behålla sitt anseende och goda rykte.
Ad vindicandam sententiam tuam anför du ex-empli gratia att tid efter annan klostren hafva behöft reformeras och rensas. Du menar, att nu vore åter en sådan tid för handen. Vare långt ifrån mig att vilja minska den gloria som in secula seculorum tillfaller sådana män som abboten af Clugny, den helige Benedictus, Berno eller andra, men, min broder, en annan sak är att bringa oreda i Guds bröd-rasällskap, när det ej är af nöden. Vakta dig, att det icke tilläfventyrs är fåfängans djäfvul som kastat ut åt dig sina förgyllda krokar. Nappa icke för fort, min broder. Håll dig hårdt vid ödmjukheten. Ransaka dig själf och bekänn inför Gud hvad det är som innerst inne drifver dig till opposition. Djäfvulen älskar all opposition, broder, han älskar reformerna.
— 11 fi —
